stockholm vs norrland
i skrivandes stund har jag bott i stockholm i ungefär 4½ månad, vilket är en ganska lång tid. under den här perioden har jag inte varit i umeå alls. snart blir det dock ändring på det då jag om sex dagar kommer att fara upp för att fira jul och nyår med min familj och vänner.
i och med att jag under min livstid knappt har lämnat norrland överhuvudtaget och att jag självklart är en renodlad norrlänning, och som många andra norrlänningar har jag märkt att jag ser mig i första hand som just norrlänning och inte som svensk, vilket man gör i resten av landet., så har jag märkt väldigt många skillnader mellan stockholm/stockholmare och norrland/norrlänningar under den tid jag bott här. för det mesta är det väldigt komiskt, men när det kommer till själva miljöskillnaden har jag märkt att det till och från även känns ganska besvärligt. några exempel av detta hade jag nu tänkt skriva om. när jag kommer att skriva om norrland kommer jag självklart att skriva om umeå och om inte så ja, då märks det.
det första man märker när man kommer till stockholm är den stora ytskillnaden. i umeå är allt kompakt placerat i stadens centrum, med ett par små undantag för maxi-strömpilen där det finns en del affärer. obs och affärerna (max 3) bredvid räknas inte. ska man ha något är det ganska lätt att hitta, men självklart blir det ganska tråkigt eftersom det inte är så mycket nytt att se för det mesta. i stockholm är det precis tvärtom. ska man ha något hittar man det inte om man inte har lust att fara omkring i ett par timmar extra bara för att hitta just den butiken man behöver gå till, och letar man inte blir man förvånad över att man upptäcker en affär man funderat på att besöka ett tag. att upptäcka att "det fanns visst en galleria där som jag inte såg" är inte ovanligt heller. drottninggatan är ju den stora shoppinggatan här och där är det kul att gå om man bara känner för att gå och spana lite på saker och kanske köpa något. vet man att man behöver gå på en affär som inte finns där är det väldigt svårt att veta vart man ska.
en annan sak som gäller själva ytan är då att det tar så lång tid att ta sig mellan platser, och visst. det finns vissa små fördelar med det. pga en mysig stämning och en billigare hyra har jag valt att bo i nynäshamn, fem mil söder om stockholm stad och det tar mig en timma att fara till centralen och ytterliggare en kvart att ta mig till universitetet. i umeå när jag skulle till skolan om vintern gick jag från min dörr ca 25 minuter innan jag började för att garanterat vara i tid, även om det var isigt ute. under de månader jag kunde cykla tog det knappt 10 minuter för mig att ta mig till skolan. från då jag går ut genom porten här tar det ca 1½ timma innan jag är i det hus jag ska vara i på skolan. en viss skillnad ja, och cykel hade bara gjort färden ca 10 minuter kortare. dock är det ganska mysigt att kunna sitta och ha en timma på morgonen då man inte behöver stressa, för man kan ändå inte få tåget att gå fortare, och det är väldigt skönt. däremot så fick jag sova mer i umeå och kom lättare igång på morgonen och hade mer tid till att göra annat än att vänta på tåg och bara ta sig hem.
om man ska tala om vädret i stockholm så är det något det här området inte kan med. det är i mitten av december och det är fortfarande höst. södertörn hade snö i ca en vecka och då var det totalt kaos då utländska lastbilschafförer inte hade kedjor på däcken och därmed blockerade vägen när de inte kom fram. att de som hade hand om plogningen verkade tro att man kunde ju vänta tills det slutat snöa innan man började ploga gjorde inte heller saken bättre. det var för övrigt under dessa dagar som hittills har varit de enda dagar jag använt en tjockare jacka och då var det för att inte bli så blöt, inte för att det var kallt. det har helt enkelt inte varit riktigt kallt än heller. för knappt två veckor sen gick jag ute i bara linne och tjocktröja på överkroppen, vilket borde vara omöjligt. ska det inte vara nästan -10°? uppenbarligen inte.
på tal om kyla så är stockholmare lite roliga när det gäller vad som faktiskt är kallt. andreas står många gånger och huttrar när vi ses och är ute medan jag tänker som mest "ja, det börjar ju nästan bli lite kallt nu". nu är andreas iof inte svensk heller och har väldigt tunn hud, så han är väll extrem på det sättet. å andra sidan hörde jag en gång på tåget en tjej som var strax under 30 prata med några barn som var 10-12 år och den ena ville skaffa hund. tjejen tyckte inte att pojken skulle göra det under vintern för "det är ju så kallt ute då och det är ju jättejobbigt för hunden. det blir ju -10°" omg omg! verkligen superkallt! jag fick bita mig ordentligt i läppen för att inte börja skratta.
det roligaste som har med kyla och stockholmare att göra är något jag upplevde under början av terminen - alltså de sista dagarna i augusti. när jag ska gå till tåget går jag förbi en gymnastikhall som används av två grundskolor och just den här morgonen var det en grupp åttondeklassare som träffades. några av dem hade redan träffats och stod och pratade och när de såg några andra komma mot dem. ena ropar att de ska ju ha utegympa(!!) den dagen (kan påpeka att det var nog minst 10° varmt om inte mer. och vad svarar han som de ropat till? "va?? i den här kylan?!". jag trodde jag skulle dö av skratt, särskilt när jag tänkte på vintrarna i högstadiet då vi hade skidor och skridsskor då det var -15°. det jobbiga för mig under de lektionerna var inte kylan utan att jag hatade både skidor och skridskor.
för övrigt har jag vid tre tillfällen varit med om att en virrig eller konstig person i övrigt stått och skällt på en folkmassa av ingen anledning. det här har jag aldrig upplevt i norrland överhuvudtaget. jag har aldrig förstått vad någon av dem har sagt, men det spelar kanske ingen roll. första gången var tillsammans med min lillebror. jag tror båda gick förbi och bara gapade. mycket mer kunde vi inte göra =)
min norrländska dialekt är ganska bred även om den, ve och fasa, har minskat en hel del under tiden jag bott här (jag borde ringa mamma oftare). som tur är så har den iaf inte börjat övergå i bred stockholmska, vilket man faktiskt hör ganska ofta här ändå, och nu syftar jag inte på rikssvenskastockholmskan utan den breda stockholmskan. jag vet inte vad de flesta läsare tycker, men när man som norrlänning skrattar och tänker att "sådär kan man ju inte prata!", då är det nog lite illa.
dessvärre kan jag inte komma på så mycket mer att skriva om nu. klockan är för mycket och jag har hjärnsläpp.
fortsättning följer! någon gång troligtvis...
i och med att jag under min livstid knappt har lämnat norrland överhuvudtaget och att jag självklart är en renodlad norrlänning, och som många andra norrlänningar har jag märkt att jag ser mig i första hand som just norrlänning och inte som svensk, vilket man gör i resten av landet., så har jag märkt väldigt många skillnader mellan stockholm/stockholmare och norrland/norrlänningar under den tid jag bott här. för det mesta är det väldigt komiskt, men när det kommer till själva miljöskillnaden har jag märkt att det till och från även känns ganska besvärligt. några exempel av detta hade jag nu tänkt skriva om. när jag kommer att skriva om norrland kommer jag självklart att skriva om umeå och om inte så ja, då märks det.
det första man märker när man kommer till stockholm är den stora ytskillnaden. i umeå är allt kompakt placerat i stadens centrum, med ett par små undantag för maxi-strömpilen där det finns en del affärer. obs och affärerna (max 3) bredvid räknas inte. ska man ha något är det ganska lätt att hitta, men självklart blir det ganska tråkigt eftersom det inte är så mycket nytt att se för det mesta. i stockholm är det precis tvärtom. ska man ha något hittar man det inte om man inte har lust att fara omkring i ett par timmar extra bara för att hitta just den butiken man behöver gå till, och letar man inte blir man förvånad över att man upptäcker en affär man funderat på att besöka ett tag. att upptäcka att "det fanns visst en galleria där som jag inte såg" är inte ovanligt heller. drottninggatan är ju den stora shoppinggatan här och där är det kul att gå om man bara känner för att gå och spana lite på saker och kanske köpa något. vet man att man behöver gå på en affär som inte finns där är det väldigt svårt att veta vart man ska.
en annan sak som gäller själva ytan är då att det tar så lång tid att ta sig mellan platser, och visst. det finns vissa små fördelar med det. pga en mysig stämning och en billigare hyra har jag valt att bo i nynäshamn, fem mil söder om stockholm stad och det tar mig en timma att fara till centralen och ytterliggare en kvart att ta mig till universitetet. i umeå när jag skulle till skolan om vintern gick jag från min dörr ca 25 minuter innan jag började för att garanterat vara i tid, även om det var isigt ute. under de månader jag kunde cykla tog det knappt 10 minuter för mig att ta mig till skolan. från då jag går ut genom porten här tar det ca 1½ timma innan jag är i det hus jag ska vara i på skolan. en viss skillnad ja, och cykel hade bara gjort färden ca 10 minuter kortare. dock är det ganska mysigt att kunna sitta och ha en timma på morgonen då man inte behöver stressa, för man kan ändå inte få tåget att gå fortare, och det är väldigt skönt. däremot så fick jag sova mer i umeå och kom lättare igång på morgonen och hade mer tid till att göra annat än att vänta på tåg och bara ta sig hem.
om man ska tala om vädret i stockholm så är det något det här området inte kan med. det är i mitten av december och det är fortfarande höst. södertörn hade snö i ca en vecka och då var det totalt kaos då utländska lastbilschafförer inte hade kedjor på däcken och därmed blockerade vägen när de inte kom fram. att de som hade hand om plogningen verkade tro att man kunde ju vänta tills det slutat snöa innan man började ploga gjorde inte heller saken bättre. det var för övrigt under dessa dagar som hittills har varit de enda dagar jag använt en tjockare jacka och då var det för att inte bli så blöt, inte för att det var kallt. det har helt enkelt inte varit riktigt kallt än heller. för knappt två veckor sen gick jag ute i bara linne och tjocktröja på överkroppen, vilket borde vara omöjligt. ska det inte vara nästan -10°? uppenbarligen inte.
på tal om kyla så är stockholmare lite roliga när det gäller vad som faktiskt är kallt. andreas står många gånger och huttrar när vi ses och är ute medan jag tänker som mest "ja, det börjar ju nästan bli lite kallt nu". nu är andreas iof inte svensk heller och har väldigt tunn hud, så han är väll extrem på det sättet. å andra sidan hörde jag en gång på tåget en tjej som var strax under 30 prata med några barn som var 10-12 år och den ena ville skaffa hund. tjejen tyckte inte att pojken skulle göra det under vintern för "det är ju så kallt ute då och det är ju jättejobbigt för hunden. det blir ju -10°" omg omg! verkligen superkallt! jag fick bita mig ordentligt i läppen för att inte börja skratta.
det roligaste som har med kyla och stockholmare att göra är något jag upplevde under början av terminen - alltså de sista dagarna i augusti. när jag ska gå till tåget går jag förbi en gymnastikhall som används av två grundskolor och just den här morgonen var det en grupp åttondeklassare som träffades. några av dem hade redan träffats och stod och pratade och när de såg några andra komma mot dem. ena ropar att de ska ju ha utegympa(!!) den dagen (kan påpeka att det var nog minst 10° varmt om inte mer. och vad svarar han som de ropat till? "va?? i den här kylan?!". jag trodde jag skulle dö av skratt, särskilt när jag tänkte på vintrarna i högstadiet då vi hade skidor och skridsskor då det var -15°. det jobbiga för mig under de lektionerna var inte kylan utan att jag hatade både skidor och skridskor.
för övrigt har jag vid tre tillfällen varit med om att en virrig eller konstig person i övrigt stått och skällt på en folkmassa av ingen anledning. det här har jag aldrig upplevt i norrland överhuvudtaget. jag har aldrig förstått vad någon av dem har sagt, men det spelar kanske ingen roll. första gången var tillsammans med min lillebror. jag tror båda gick förbi och bara gapade. mycket mer kunde vi inte göra =)
min norrländska dialekt är ganska bred även om den, ve och fasa, har minskat en hel del under tiden jag bott här (jag borde ringa mamma oftare). som tur är så har den iaf inte börjat övergå i bred stockholmska, vilket man faktiskt hör ganska ofta här ändå, och nu syftar jag inte på rikssvenskastockholmskan utan den breda stockholmskan. jag vet inte vad de flesta läsare tycker, men när man som norrlänning skrattar och tänker att "sådär kan man ju inte prata!", då är det nog lite illa.
dessvärre kan jag inte komma på så mycket mer att skriva om nu. klockan är för mycket och jag har hjärnsläpp.
fortsättning följer! någon gång troligtvis...
Kommentarer
Trackback