En Katts Dagbok

Jag tror jag gjorde det klantigaste någonsin förra veckan när min familj berättade att det var ju snart midsommar. I god tro fick jag för mig att det var på måndag (vet inte varför) och har ändå inte riktigt idats plannera något. Ingen kompis har hört av sig, men så har ju inte jag hört av mig till någon heller så jag tycker inte synd om mig. Dessutom känns det inte som en speciell grej. Jag har ingen lust att springa runt en midsommarstång i vilket fall.

Hursomhelst spenderade jag dagen med att först cykla till Maxi för att lämna tillbaka vattenkokaren jag köpte igår (som jag köpte efter att ha lämnat tillbaka den jag fick i julas eftersom denna börjat läcka). Klantighet både från mig och kassören när han frågade om jag ville ha pengarna på kortet och jag sa ja. Jag trodde han menade bankomatkortet men han trodde jag förstod att han menade icakortet. Nu har jag alltså 250:- på ett kort jag inte riktigt vet hur jag ska använda och pengarna vill jag ändå använda på en annan affär. Jag kan tala om att Maxis utbud på vattenkokare var skitdåligt!

Jag kom hem, skrev lite och läste desto mer. Jag var duktig och läste ut boken jag höll på med (Abdikationen, rätt bra faktiskt). I det stora hela väntade jag mest på att mamma skulle ringa och säga när jag kunde komma över. Det tog ett tag men det gör inte så mycket. Jag for alltså dit, åt och tittade på tv med mamma för Chrille var taskig och for till stan.

Nu är jag alltså hemma och har tänkt försöka skriva lite till och eventuellt se lite på film. Inget jättespännande men det får duga. Helt tråkigt kanske det inte blir.. eller, men rätt film så borde det inte det.

De senaste 2-3 dagarna har jag börjat ha ganska allvarliga funderingar på mitt liv. Helt bra måste jag erkänna att jag inte mår än, men med tanke på omständigheterna som varit och delvis är så är det inte så konstigt. Jag är rätt trött på hur saker är och måste försöka börja göra mer saker. Jag har iof skrivit en hel del och det är jag stolt över, men jag tänkte mer socialt, framförallt för att jag vill kunna fokusera tankarna på annat än allt det jobbiga. Sen så har jag ändå en ljus punkt som jag verkligen vill fokusera på och framhäva och verkligen få att funka.
Andra saker har jag däremot tänkt att det kanske är bra om jag stänger ute. Jag orkar helt enkelt inte med det och så som det ser ut nu så blir det inte direkt bättre, så ur många synvinklar skulle jag må bäst av att helt enkelt stänga den dörren för att helt kunna öppna den nya som står på glänt framför mig.

Det är bara rätt jobbigt att verkligen arbeta på att vara glad och positiv när en massa tankar om det jobbiga och svåra kommer med jämna mellanrum ibland. Jag får försöka hoppas att jag kan fokusera på allt skrivande (har idéer till 4 noveller och 4 romaner just nu så det är en del) och hoppas att jag mår bättre av det. Jag ser för övrigt fram emot att börja på skrivarlinjen i höst. Jag tror det kan vara skönt och bra att få skriva en massa när det är det jag vill även om det är lite tråkigt att läsa på distans, men så vill jag absolut inte flytta igen. Jag har iof funderat på att flytta till Stockholm igen men det blir först till nästa höst och om omständigheterna tillåter det.

En annan tanke som jag haft som jag har börjat undra om andra personer med husdjur har. Det har hänt flera gånger när jag gosat med katterna, suttit ute med dem eller gjort nåt och någon av dem är bredvid mig, så är det som att jag helt plötsligt ser dem och inser att hon/de faktiskt är en katt (inget nedvärdernade med det). Det får mig att tänka att jag ser dem verkligen inte som mina husdjur eller bara som mina katter i vanliga fall och det är jag lite fascinerad över. Alla som har husdjur och verkligen älskar dem som man bör göra vet kanske hur det är.

Jag vill för övrigt även skriva in ett meddelande till min vän Räv (nej, inte du Fjällräven som vissa kallar dig). För din skulle så har jag nu försökt skriva med stor bokstav och det är till och från drygt, men varsogod! Nu borde du vara stolt över mig. =)