Jakten på den rätte.
Den senaste tidens kärleksbekymmer och allt som följt därefter har fått mig att börja tänka en hel del på just ämnet kärlek. Människan är ett socialt djur och är inte menad att leva i ensamhet. Alla söker vi kärlek och det är nog ytterst få som i hela sitt liv vill leva utan någon att älska och som älskar en tillbaka. Jag tillhör definitivt inte den gruppen.
Ibland verkar det som att en stor del av ens tid och liv går till att just hitta den där speciella personen man vill spendera resten av livet med, och man gör tappra försök med diverse personer man blir tillsammans med. Erfarenheterna är kanske inte alltid roliga i slutändan men med lite tur går man ur det med att veta att man har lärt sig något - vad man vill ha och inte vill ha hos "den rätte(-a för er som föredrar tjejer)"
Varför är det då ibland så svårt att när man väl är singel och kanske känner att alla män/kvinnor är svin, skit eller bara inget att ha, att man spenderar ordentlig tid till sig själv och gör det man vill för att kunna må riktigt bra? Är kärlek alltid så viktigt?
Vem är då den rätte? Det är den perfekta mannen (eller kvinnan) som ska motsvara alla våra ideal om den perfekta partnern, men finns det en sån person?
För mig personligen finns det några kriterier som gör att killen är perfekt. Det är att han inte är kattallergiker (har någon av mina ex inte varit allergisk??), rolig, intressant att diskutera med och ja, såklart en hel del andra vanliga saker som alla vill ha hos sin partner. Jag vill verkligen att min kille ska kunna vara romantiskt uppvaktande och bjuda på middag och göra extremt gulliga saker mot mig. Och såklart vara väldigt gosig av sig.
Ibland verkar det som att en stor del av ens tid och liv går till att just hitta den där speciella personen man vill spendera resten av livet med, och man gör tappra försök med diverse personer man blir tillsammans med. Erfarenheterna är kanske inte alltid roliga i slutändan men med lite tur går man ur det med att veta att man har lärt sig något - vad man vill ha och inte vill ha hos "den rätte(-a för er som föredrar tjejer)"
Varför är det då ibland så svårt att när man väl är singel och kanske känner att alla män/kvinnor är svin, skit eller bara inget att ha, att man spenderar ordentlig tid till sig själv och gör det man vill för att kunna må riktigt bra? Är kärlek alltid så viktigt?
Vem är då den rätte? Det är den perfekta mannen (eller kvinnan) som ska motsvara alla våra ideal om den perfekta partnern, men finns det en sån person?
För mig personligen finns det några kriterier som gör att killen är perfekt. Det är att han inte är kattallergiker (har någon av mina ex inte varit allergisk??), rolig, intressant att diskutera med och ja, såklart en hel del andra vanliga saker som alla vill ha hos sin partner. Jag vill verkligen att min kille ska kunna vara romantiskt uppvaktande och bjuda på middag och göra extremt gulliga saker mot mig. Och såklart vara väldigt gosig av sig.
För att beskriva det kort så är det en riktig mr Darcy jag skulle vilja ha. Ack så kär jag blir i honom varje gång jag ser Stolthet och fördom. Dessvärre lever jag i Sverige under det tidiga 2000-talet och har än så länge inte träffat någon som ens nästan är som Darcy. Kanske har jag sett för många filmer, serier eller läst för många böcker där kärleken blivit överromantiserad men jag tror många kvinnor skulle bli väldigt glada av att få träffa en kille som var som just Darcy eller någon liknande karaktär. Istället är den typiske svenske mannen (åtminstone i den/de yngre generationerna) tämligen oromantisk och verkar inte direkt ha någon lust att ändra på det i längden. Det kanske inte är något fel i förhållandet i sig men jag tycker det är tråkigt. Kanske ett bakslag genom feminismen?
Det är lite tråkigt ändå att de flesta förhållanden förr eller senare avslutas och att det som kommer efteråt oftast är jobbigt för åtminstone ena partern, vare sig det är efter två veckor, två år eller tjugo år det händer. Hur ofta slutar livet som i de allra bästa filmerna eller böckerna? Hur många Elizabeth Bennet finns det som får träffa och behålla sin mr Darcy?
Faktum är att det ibland känns som att jag blir mer och mer besviken på hur världen faktiskt fungerar och hur orättvist fördelat allt blir. Nej, det är jäkligt tur att det finns bra böcker, bra filmer och bra serier som man kan läsa eller se och hoppas att man kanske får vara med om något liknande... så småningom iaf.
Det är lite tråkigt ändå att de flesta förhållanden förr eller senare avslutas och att det som kommer efteråt oftast är jobbigt för åtminstone ena partern, vare sig det är efter två veckor, två år eller tjugo år det händer. Hur ofta slutar livet som i de allra bästa filmerna eller böckerna? Hur många Elizabeth Bennet finns det som får träffa och behålla sin mr Darcy?
Faktum är att det ibland känns som att jag blir mer och mer besviken på hur världen faktiskt fungerar och hur orättvist fördelat allt blir. Nej, det är jäkligt tur att det finns bra böcker, bra filmer och bra serier som man kan läsa eller se och hoppas att man kanske får vara med om något liknande... så småningom iaf.
Kommentarer
Trackback
