En Katts Dagbok

Jag förstår det inte. Jag kan inte skriva! Hur jag än försöker så stirrar jag bara på de sista orden jag skrivit på berättelsen. Ibland raderar jag dem, skriver om dem, men det blir aldrig riktigt bra. Jag vet vad som ska hända, men ändå inte. I vilket fall känns berättelsen till och från som någon typ av Harlequinlitteratur, men utan all sex och i fantasytappning. Då vill jag mest gå vidare och göra någonting annat, skriva på något annat, göra något annat, men nej. Jag måste mer eller mindre fortsätta. För någon vecka sen återupptog jag skrivandet på en annan berättelse, men snart efter insåg jag att jag inte har någon riktig klar handling där och därför fick den vänta. Dessutom fick jag fler idéer till min nuvarande berättelse.

Det kanske är det jag borde göra. Byta för ett litet tag bara? Men nja. På söndag ska vi lämna in nästa del av texten för att få respons. Jag tror jag vet vilken del jag ska skicka, men jag kan ändå inte undgå känslan av att jag skrivit på tok för lite den här månaden! Visst, jag har flyttat och därmed haft en del att stå i, och jag har det egentligen fortfarande. Mitt hem är inte riktigt mitt hem än och kanske är det därför jag inte kan koncentrera mig? Det värsta är att det känns som att jag måste skriva minst en halv sida till innan jag får sova, och i den här takten lär det ta ett tag.

Förresten. Ni som undrar om titeln så är delen jag skriver på nu när huvudpersonen ska resa till sin syster, och för stunden ligger båten hon reser på vid sidan av staden Visingsbacke. Jag hoppas iaf att hon är framme snart.