En Katts Dagbok

Till och från tror jag att jag håller på att bli tokig på min lägenhet. Jag har snart packat upp allt, men ändå ser det hemskt ut. Saker ligger överallt och det är helt enkelt smutsigt! Inte min smuts är det heller - utom vissa dammråttor. Dessutom hatar jag mina tapeter ju fler dagar som går. På ett estetiskt sätt är det mesta så himla fult här! Om jag får problem med skrivandet är jag rätt säker på att det är orsaken. På måndag ska jag definitivt träffa kvartersvärden, bestämma tapeter och se till att det blir gjort så snart som möjligt.
Dessutom är jag arg på mitt köksbord, frustrerad över vitrinskåpet och äcklad över de oputsade fönstren, fläkten och ja.. mycket mycket mer...

Veckan som är nu är dessutom responsvecka. Jag är glad över att kunna lägga min egen berättelse åt sidan i några dagar och fokusera på andras texter och även se vad de tycker om det jag skickat in. Än så länge har det gått bra. Jag har 1½ respons kvar att skriva och är förhoppningsvis klar imorgon eftermiddag. Det har alltså gått förvånansvärt snabbt, trots att jag gått och packat upp, städat och ägnat mig åt annat.

Allt ordnar sig förhoppningsvis. Just nu sitter jag här, med TVn på bakom mig, och det enda utom den eller dataskärmen är det bara min skrivbordslampa som ger ifrån sig ljus i det här rummet. Även det ska läggas upp på min lista: fixa så jag kan sätta upp en taklampa. Men å andra sidan sparar jag ju el.

Som en sista sak jag vill ta upp kan jag berätta att min lärare från konstvetenskapen dött. Det känns väldigt konstigt, och ledsamt såklart. Jag kan inte påstå att jag kände henne särskilt väl, eller direkt alls överhuvudtaget, men en lite speciell och annorlunda person har definitivt försvunnit.