En riktig människa
Det är förvånande hur annorlunda man kan känna sig genom endast små förändringar. Än så länge har jag inte märkt eller direkt känt av viktminskningen för att se på mig själv annorlunda - vilket är en hel del och egentligen märks. Jag har bara inte tänkt på det särskilt mycket, och hur mycket märker man när man ser sig själv i spegeln varje dag? Idag har jag däremot förändrat mig direkt märkbart. Jag har färgat håret. Det var dags. På ett halvår hinner färgen tvättas ur, blekas och växa bort en hel del. Faktum är att jag var mer blond än rödhårig och jag började känna mig allt mer blek, menlös och tråkig. Men så är inte fallet längre. Istället för den alldagliga blonda färgen är mitt hår nu starkt, mörkt rött. Och jag som funderade på att låta det blonda växa ut! Nej nej, inget sådant blir det! Nu känner jag mig hel igen. Det är såhär jag ska se ut, och det känns underbart!
Och jag ska ju fortfarande flytta till Uppsala. Om två veckor börjar terminen! Två veckor till i Umeå innan jag flyttar söderut igen och det känns... konstigt. Det är otroligt skönt med en nystart, att få påbörja slutet av min utbildning och snart kunna ha ett ordentligt jobb. Det är även skönt att ha nära till Stockholm och alla möjligheter som finns där men inte här, att kunna umgås med Andreas, Calle och annat folk jag känner där. Elin har jag som tur är med mig (eller kanske det är hon som har med mig?) Problemet är dock att jag inte har någonstans att bo, och hur ska jag kunna få det när det knappt finns lägenheter att tillgå?
I vilket fall ser jag allt mer fram emot hösten, särskilt nu när jag sitter i min lägenhet som luktar starkt av rökelsen jag just bränt. Om bara ett par veckor kan jag (förhoppningsvis) sitta i min lägenhet i Uppsala, lyssna på musik, dricka te och plugga. Allt medan höstsolens strålar skiner in eller regnet smattrar mot mitt fönster. Följande morgon kan jag cykla till universitetet med tjocktröja (eller min nya kavaj - när jag köpt den) som skydd mot kylan.
Lite av det har jag fått redan nu. Den efterlängtade åskan har äntligen nått Umeå.
Och nu: Criminal minds innan jag fortsätter spana vidare på datorn och lyssna på musik. Av någon anledning har jag drabbats av nostalgia och har spenderat kvällen med att lyssna på "90-tals hits vi minns" tillsammans med mina högstadiefavoriter the 69 eyes, To Die For och Marilyn Manson. Underbarare kan en kväll inte bli. Såklart vore lite sällskap inte helt fel.
Och jag ska ju fortfarande flytta till Uppsala. Om två veckor börjar terminen! Två veckor till i Umeå innan jag flyttar söderut igen och det känns... konstigt. Det är otroligt skönt med en nystart, att få påbörja slutet av min utbildning och snart kunna ha ett ordentligt jobb. Det är även skönt att ha nära till Stockholm och alla möjligheter som finns där men inte här, att kunna umgås med Andreas, Calle och annat folk jag känner där. Elin har jag som tur är med mig (eller kanske det är hon som har med mig?) Problemet är dock att jag inte har någonstans att bo, och hur ska jag kunna få det när det knappt finns lägenheter att tillgå?
I vilket fall ser jag allt mer fram emot hösten, särskilt nu när jag sitter i min lägenhet som luktar starkt av rökelsen jag just bränt. Om bara ett par veckor kan jag (förhoppningsvis) sitta i min lägenhet i Uppsala, lyssna på musik, dricka te och plugga. Allt medan höstsolens strålar skiner in eller regnet smattrar mot mitt fönster. Följande morgon kan jag cykla till universitetet med tjocktröja (eller min nya kavaj - när jag köpt den) som skydd mot kylan.
Lite av det har jag fått redan nu. Den efterlängtade åskan har äntligen nått Umeå.
Och nu: Criminal minds innan jag fortsätter spana vidare på datorn och lyssna på musik. Av någon anledning har jag drabbats av nostalgia och har spenderat kvällen med att lyssna på "90-tals hits vi minns" tillsammans med mina högstadiefavoriter the 69 eyes, To Die For och Marilyn Manson. Underbarare kan en kväll inte bli. Såklart vore lite sällskap inte helt fel.
Kommentarer
Trackback