En Katts Dagbok

Jag har ett problem. Jag är beroende av att planera. Jag måste planera saker! Nu i all flyttrush blir det extra tydligt eftersom jag först och främst slutit två kontrakt på ytterst kort tid, tittar på kartor för att planera lämpliga cykelvägar från min bostad i Uppsala till universitetet, studerat mitt schema noga, i förväg bett Chrille om hjälp med att bära saker till förrådet, skrivit en packlista, sorterat och packat. Jag måste dessutom göra detta, för kan jag inte planera in allt blir jag ännu mer stressad. Jag har undrat om det här är en typisk kvinnogrej eller om det är individuellt. Ironiskt nog är det sällan allt verkligen går ihop som jag tänkt mig. Troligtvis kommer jag cykla vilse redan första dagen jag ska till universitetet, jag kommer inte hitta lektionssalen och jag kommer glömma saker trots att jag skrivit upp dem på min packlista. Typiskt... Det kanske inte är konstigt att Andreas blev lite irriterad när jag ville bestämma vad vi skulle äta till middag följande dag när vi skulle sova.

Nu ska jag sova, för imorgon blir det hej då-lunch med Elin. Hej då Umeå alltså.