Det förunderliga med att vara kvinna
Igår fick jag månadens besök och en inte allt för rolig vecka började. De första dagarna är alltid mer eller mindre en pina och man vet att man måste försöka genomleva det. Som tur är finns kompisen Alvedon där och stödjer en när han kan.
Ja, jag har fått mens.
Jag kom att tänka på den där reklamen "Ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni ska veta hur det känns för en kille när han är riktigt förkyld!" Den är rolig, men jag hoppas att ingen man tar så lätt på det hela med mens, graviditet och allt sånt som kvinnor får stå ut med. Det enda de fasar är ju trots allt att bli sparkad i pungen.
Igår började det hela i alla fall. Jag cyklade till stan och sedan var jag en sväng hos mamma för att hon skulle färga mitt hår. Allt gick bra tyckte jag. Så fruktansvärt ont gjorde det inte att jag var tvungen att ta en värktablett. Det var tills jag kom hem igen, strax före klockan 19. Då blev det skynda skynda att plocka ihop tvätten och rusa ner till tvättstugan för att inte missa tvättpasset! Jag klarade det! Dock hade mensvärken börja sätta i ordentligt och jag tog min allra sista alvedon. Det är en helt underbar känsla att märka att värken släpper till slut.
Natten kom och jag la mig för att sova mellan rena lakan. Strax före fem vaknade jag och kunde inte somna för att det gjorde så ont. Tabletten var för evigt borta så jag gjorde det enda jag kunde och tog en varm dusch.
Efter att ha varit vaken i över en timma kröp jag ner i sängen igen. Fläckis var på väg att klättra upp på min mage, och jag lockade, kliade och lockade lite till, men hon ångrade sig. Jag började tänka på när jag och Andreas var tillsammans och hur skönt det var när han masserade mig när jag hade mensvärk. Surt tittade jag på sängen bredvid. Tom.
Efter lite muttrande för mig själv lyckades jag somna. Det var nog främst på grund av utmattning snarare än att det börjat göra mindre ont. En av mina sista tankar innan jag somnade var att jag kom på att apoteket på Ålidhem inte har öppet under helgen.
Idag ska jag nog främst vila och tycka lite synd om mig själv. Det betyder samma sak som att jag ska äta choklad och mysa vid TVn! Det hade såklart varit roligare med sällskap, och om fyra dagar har jag äntligen det. Längtar jag? JA!
Och så avslutar jag dagens gnäll.
Ja, jag har fått mens.
Jag kom att tänka på den där reklamen "Ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni ska veta hur det känns för en kille när han är riktigt förkyld!" Den är rolig, men jag hoppas att ingen man tar så lätt på det hela med mens, graviditet och allt sånt som kvinnor får stå ut med. Det enda de fasar är ju trots allt att bli sparkad i pungen.
Igår började det hela i alla fall. Jag cyklade till stan och sedan var jag en sväng hos mamma för att hon skulle färga mitt hår. Allt gick bra tyckte jag. Så fruktansvärt ont gjorde det inte att jag var tvungen att ta en värktablett. Det var tills jag kom hem igen, strax före klockan 19. Då blev det skynda skynda att plocka ihop tvätten och rusa ner till tvättstugan för att inte missa tvättpasset! Jag klarade det! Dock hade mensvärken börja sätta i ordentligt och jag tog min allra sista alvedon. Det är en helt underbar känsla att märka att värken släpper till slut.
Natten kom och jag la mig för att sova mellan rena lakan. Strax före fem vaknade jag och kunde inte somna för att det gjorde så ont. Tabletten var för evigt borta så jag gjorde det enda jag kunde och tog en varm dusch.
Efter att ha varit vaken i över en timma kröp jag ner i sängen igen. Fläckis var på väg att klättra upp på min mage, och jag lockade, kliade och lockade lite till, men hon ångrade sig. Jag började tänka på när jag och Andreas var tillsammans och hur skönt det var när han masserade mig när jag hade mensvärk. Surt tittade jag på sängen bredvid. Tom.
Efter lite muttrande för mig själv lyckades jag somna. Det var nog främst på grund av utmattning snarare än att det börjat göra mindre ont. En av mina sista tankar innan jag somnade var att jag kom på att apoteket på Ålidhem inte har öppet under helgen.
Idag ska jag nog främst vila och tycka lite synd om mig själv. Det betyder samma sak som att jag ska äta choklad och mysa vid TVn! Det hade såklart varit roligare med sällskap, och om fyra dagar har jag äntligen det. Längtar jag? JA!
Och så avslutar jag dagens gnäll.
Kommentarer
Trackback