Infoga intressant rubrik här
Mitt liv är inte särskilt intressant.
För tillfället ägnar jag främst min tid framför datorn, med vissa avbrott då jag är på gymmet, handlar eller socialar med någon kompis. Ibland sitter jag i soffan och läser eller tittar på TV, men datorn är alltid på. Inte så spännande nej.
De flesta av mina kompisar träffar jag ganska sällan. Jag klagar inte eftersom att jag vet att många är upptagna, och för att jag vet själv att jag är dålig på att höra av mig - när jag väl har pengar på mobilen.
Jobb har jag inte heller, och den kreativitet som skolan kräver gör att jag sitter och skriver aktivt ungefär två timmar om dagen. Jag ska dock snart börja jobba idéelt som garderobiär, så det blir kul att få det lite annorlunda ibland. Erfarenheter är alltid bra.
När det gäller kärlek går det inte heller så bra för mig. Den enda så kallade relation jag har är krånglig och komplicerad, och i övrigt står det väldigt stilla. Fastfruset skulle jag nog kunna kalla det.
Samtidigt kan jag inte påstå att jag klagar, även om jag känner mig otroligt förslappad pga all inaktivitet. Och så är det ju rätt tråkigt att inget nytt och intressant händer, men å andra sidan. Var det så mycket mer när jag pluggade?
För övrigt fick jag mig en tankeställare igår när jag satt i bastun. Där satt två gymnasietjejer (gick troligtvis första året) och klagade på att de skulle skriva referat. Det slog mig att det är sånt jag ska lära ungarna om jag blir svenskalärare! "Men fy..." tänkte jag. Inte för att det är tråkigt att skriva referat och hålla på med sånna grejer, utan för att jag måste läsa igenom det som klasserna har skrivit! Jag ryste vid tanken, särskilt när klagandet över att de inte får skriva sina åsikter i ett referat började. Och när "diskussionen" över att man inte kan tycka något om vissa saker höll jag på att avlida. Jag kom att tänka på att Sandra under sin praktik på högstadiet fick lära sig att eleverna "är dummare än vad du tror". Det måste nog gälla för gymnasiet också.
Som tur var insåg jag att jag har lika långt till att bli svenskalärare som historialärare, så för en stund kände jag mig lättad. Tills jag insåg att jag då måste läsa uppsatser, även om jag slipper ämnet "Hur svårt det är att vara ung just idag" som en gammal universitetslärare till mig berättat förekom varje år under tiden hon jobbade som svenskalärare.
Man kanske skulle doktorera i konstvetenskap ändå...
Men men. Valet om vad jag ska bli när jag blir stor får allt vänta ett tag. Tills dess fortsätter mitt inte allt för intressanta liv - om jag inte börjar jobba såklart.
För tillfället ägnar jag främst min tid framför datorn, med vissa avbrott då jag är på gymmet, handlar eller socialar med någon kompis. Ibland sitter jag i soffan och läser eller tittar på TV, men datorn är alltid på. Inte så spännande nej.
De flesta av mina kompisar träffar jag ganska sällan. Jag klagar inte eftersom att jag vet att många är upptagna, och för att jag vet själv att jag är dålig på att höra av mig - när jag väl har pengar på mobilen.
Jobb har jag inte heller, och den kreativitet som skolan kräver gör att jag sitter och skriver aktivt ungefär två timmar om dagen. Jag ska dock snart börja jobba idéelt som garderobiär, så det blir kul att få det lite annorlunda ibland. Erfarenheter är alltid bra.
När det gäller kärlek går det inte heller så bra för mig. Den enda så kallade relation jag har är krånglig och komplicerad, och i övrigt står det väldigt stilla. Fastfruset skulle jag nog kunna kalla det.
Samtidigt kan jag inte påstå att jag klagar, även om jag känner mig otroligt förslappad pga all inaktivitet. Och så är det ju rätt tråkigt att inget nytt och intressant händer, men å andra sidan. Var det så mycket mer när jag pluggade?
För övrigt fick jag mig en tankeställare igår när jag satt i bastun. Där satt två gymnasietjejer (gick troligtvis första året) och klagade på att de skulle skriva referat. Det slog mig att det är sånt jag ska lära ungarna om jag blir svenskalärare! "Men fy..." tänkte jag. Inte för att det är tråkigt att skriva referat och hålla på med sånna grejer, utan för att jag måste läsa igenom det som klasserna har skrivit! Jag ryste vid tanken, särskilt när klagandet över att de inte får skriva sina åsikter i ett referat började. Och när "diskussionen" över att man inte kan tycka något om vissa saker höll jag på att avlida. Jag kom att tänka på att Sandra under sin praktik på högstadiet fick lära sig att eleverna "är dummare än vad du tror". Det måste nog gälla för gymnasiet också.
Som tur var insåg jag att jag har lika långt till att bli svenskalärare som historialärare, så för en stund kände jag mig lättad. Tills jag insåg att jag då måste läsa uppsatser, även om jag slipper ämnet "Hur svårt det är att vara ung just idag" som en gammal universitetslärare till mig berättat förekom varje år under tiden hon jobbade som svenskalärare.
Man kanske skulle doktorera i konstvetenskap ändå...
Men men. Valet om vad jag ska bli när jag blir stor får allt vänta ett tag. Tills dess fortsätter mitt inte allt för intressanta liv - om jag inte börjar jobba såklart.
Kommentarer
Trackback