En sång från klagodalen
"Det är synd om mig."
Så känns det jämt nu för tiden, men ibland känner jag mig berättigad. Saker går sönder, jag har oflyt i skrivandet, är fattig eller någonting annat. Nu har jag gått och blivit förkyld - igen.
Sedan jag flyttade in i den här lägenheten i november har jag blivit förkyld fyra gånger! FYRA! Den här förkylningen har jag i och för sig fått av mina två kära systerbarn efter två dagarns barnvaktande. På fredag är det dags igen, och som tur är så har mamma varit med alla gångerna. Eller så är det hon som ska tycka det är tur att hon har med mig. Det var ju hon som blev bedd att barnvakta och hon bad i sin tur mig om hjälp.
Tur att jag är så snäll.
Har någon förresten tänkt på att varje gång man blir förkyld, eller kanske någon annan sjukdom också, så tänker man: "Nej, varför just nu? Det hade inte kunnat komma mer olägligt!" Jag har nu responsvecka och tycker att det känns lite jäkligt att behöva vara sjuk. Hade jag blivit det förra veckan hade jag beklagat mig över att behöva skriva en massa inför inlämningen. Har man inte varje vecka något prov, något särskilt på jobbet/i skolan/på fritiden som man vill göra och vara med på? Eller är det kanske inte för att man råkar vara ledig i några dagar just då. Som sagt. Alltid är det något.
I förkylningsdimman har jag funderat mer på hur jag ska göra med utbildning. Jag är ju i princip stor nu och borde kanske därför ha valt? Kanske borde jag göra som Therese och bara satsa på det jag vill och försöka ha ett annat jobb om det inte fungerar? Men då är frågan, hur ska jag kunna ta det steget om jag inte vet vad det är? Och så finns det ju en andra, tredje och fjärde sida på saken. Men inte en femte.
Det blev lite kort filosofering från mig ikväll. Nu är det dags för mig att återvända in i dimman igen.
Så känns det jämt nu för tiden, men ibland känner jag mig berättigad. Saker går sönder, jag har oflyt i skrivandet, är fattig eller någonting annat. Nu har jag gått och blivit förkyld - igen.
Sedan jag flyttade in i den här lägenheten i november har jag blivit förkyld fyra gånger! FYRA! Den här förkylningen har jag i och för sig fått av mina två kära systerbarn efter två dagarns barnvaktande. På fredag är det dags igen, och som tur är så har mamma varit med alla gångerna. Eller så är det hon som ska tycka det är tur att hon har med mig. Det var ju hon som blev bedd att barnvakta och hon bad i sin tur mig om hjälp.
Tur att jag är så snäll.
Har någon förresten tänkt på att varje gång man blir förkyld, eller kanske någon annan sjukdom också, så tänker man: "Nej, varför just nu? Det hade inte kunnat komma mer olägligt!" Jag har nu responsvecka och tycker att det känns lite jäkligt att behöva vara sjuk. Hade jag blivit det förra veckan hade jag beklagat mig över att behöva skriva en massa inför inlämningen. Har man inte varje vecka något prov, något särskilt på jobbet/i skolan/på fritiden som man vill göra och vara med på? Eller är det kanske inte för att man råkar vara ledig i några dagar just då. Som sagt. Alltid är det något.
I förkylningsdimman har jag funderat mer på hur jag ska göra med utbildning. Jag är ju i princip stor nu och borde kanske därför ha valt? Kanske borde jag göra som Therese och bara satsa på det jag vill och försöka ha ett annat jobb om det inte fungerar? Men då är frågan, hur ska jag kunna ta det steget om jag inte vet vad det är? Och så finns det ju en andra, tredje och fjärde sida på saken. Men inte en femte.
Det blev lite kort filosofering från mig ikväll. Nu är det dags för mig att återvända in i dimman igen.
Kommentarer
Trackback