Mera skitsnack - en dålig rubrik
Att vara i en ny stad och samtidigt i ett nytt förhållande gör mig konstig ibland. Fortfarande har jag problem med var saker är och vad man egentligen kan göra här, men det är egentligen ingenting mot det nya förhållandet med Joakim.
Igår räknade jag ut att sedan jag träffade Joakim har jag börjat lära känna ungefär tio nya personer. Tio! Då har jag inte räknat in Joakim eller hans släkt (bortsett från hans mamma). Om jag även ska räkna in löst bekanta som har med Joakim att göra på ett eller annat sätt och folk i klassen stiger siffran dramatiskt. Klasskompisarna umgås jag inte särskilt mycket med på fritiden än så länge, men skulle jag ändå hinna det? När det inte är filmkväll, fest eller något typ av firande umgås jag själv med Joakim - något som är mer sällsynt än vad det brukar vara i ett nytt förhållande.
Såklart ska/vill jag vara med på alla aktiviteter och vi har det riktigt roligt varje gång. Det som känns så konstigt är att många gånger tidigare har jag inte haft tid att vara social för att jag måste plugga. Nu har jag inte tid att plugga för att jag måste vara social. Hur gick det till? Nog för att det alltid varit roligare att umgås med folk än att plugga men nu känns det... extremt. Allt nytt folk gör mig lite matt dessutom. Dock går det bra med alla nya - så bra att jag och en av Joakims kompisar planerat in att när nästa japanska band kommer till Stockholm ska vi se dem. Han var lite ond och såg Abingdon boys school förra veckan och jag är väldigt avundsjuk.
Förresten tror jag att jag mer eller mindre gett upp det hela med Dagens, men det ska återupptas snart!
Nu är det dags för middag - morötter och fisk.
Igår räknade jag ut att sedan jag träffade Joakim har jag börjat lära känna ungefär tio nya personer. Tio! Då har jag inte räknat in Joakim eller hans släkt (bortsett från hans mamma). Om jag även ska räkna in löst bekanta som har med Joakim att göra på ett eller annat sätt och folk i klassen stiger siffran dramatiskt. Klasskompisarna umgås jag inte särskilt mycket med på fritiden än så länge, men skulle jag ändå hinna det? När det inte är filmkväll, fest eller något typ av firande umgås jag själv med Joakim - något som är mer sällsynt än vad det brukar vara i ett nytt förhållande.
Såklart ska/vill jag vara med på alla aktiviteter och vi har det riktigt roligt varje gång. Det som känns så konstigt är att många gånger tidigare har jag inte haft tid att vara social för att jag måste plugga. Nu har jag inte tid att plugga för att jag måste vara social. Hur gick det till? Nog för att det alltid varit roligare att umgås med folk än att plugga men nu känns det... extremt. Allt nytt folk gör mig lite matt dessutom. Dock går det bra med alla nya - så bra att jag och en av Joakims kompisar planerat in att när nästa japanska band kommer till Stockholm ska vi se dem. Han var lite ond och såg Abingdon boys school förra veckan och jag är väldigt avundsjuk.
Förresten tror jag att jag mer eller mindre gett upp det hela med Dagens, men det ska återupptas snart!
Nu är det dags för middag - morötter och fisk.
Kommentarer
Trackback