En Katts Dagbok

Sedan jag träffade Joakim har mitt liv förrändrats drastiskt. Det är snart en vecka sedan som jag hade en helt lugn kväll hemma själv framför TVn med broderiet och lite te. Istället för det har jag nu pendlat mellan Joakim, skolan och hem om jag inte varit med och träffat hans kompisar eller varit, hela två gånger, hos hans mamma. Till och från börjar jag känna mig ganska matt även om jag har det roligt. Mitt behov av lugn har inte stimulerats särskilt mycket och jag är rädd att det snart tar ut sin rätt. Konstigast med detta är dock att de kvällar jag faktiskt varit hemma (eller hur man nu ska se det. Har oftast kommit hem efter kl 18) så har jag ganska snart blivit rastlös och velat ha Joakim här omgående. Sikken grej det här med kärlek är...

Till helgen blir det återigen fullt upp, men jag kommer inte fara hem. Istället ska jag bo hos Joakim och ta med mig katterna dit. Det ska bli intressant, särskilt med tanke på att Joakim tidigare idag lite sött kommenterade till hans kompis (när vi pratade om Fläckis och Pilvi) att det kändes som att ha fått två barn. Jag vet, man tänker lite "Aaawww!" Jag har en söt pojkvän.

Nu är det iväg till Joakim igen, fast nu blir det en lugn kväll med middag och TV. Det behövs!