Om Uppsala
Jag har nu bott i Uppsala i två veckor och jag tycker mig ha börjat få en liten inblick i hur livet här är. Åtminstone kan jag skrapa lite på ytan för att hitta några detaljer.
Bland det första jag insåg var att Uppsala inte är helt olikt Umeå. Ytmässigt känns de nästan lika stora (jag bor på "andra sidan stan" mot universitetet, men ändå tar det bara 13 minuter att cykla dit), det är väldigt blandat med gamla och nya hus - även om Uppsala har avsevärt många fler äldre och finare hus. För att ännu mer minska övergången mellan städerna bor jag nu dessutom i ett område fullt av gula tegelhus från 1960-talet. Den största skillnaden är att teglet är gult och inte rött som på Ålidhem. Jag börjar känna mig riktigt trött på att funkisen förföljer mig. Varför kan den inte bara lämna mig ifred?!
Uppsalaborna har jag inte riktigt hunnit få grepp om än så länge, men till min besvikelse är det ytterst få som ser lite annorlunda ut. Inte att de nödvändigtvis ska ha en alternativ klädstil, men det vore trevligt med en större grupp som inte är på snudd till modeslavar. Pga detta är det väldigt få killar som är roliga att titta på. Som personer har jag ännu inte någon bra slutsats över hur den typiska Uppsalabon är, men i jämförelse med Stockholmare springer de inte fram och kan se okända människor i ögonen. Okej, det händer i Stockholm att de går i lugn takt och tittar på främlingar. Jag ska inte vara negativ. Jag tycker trots allt om Stockholm.
Det roligaste med Uppsala än så länge är att jag varje dag på väg till skolan cyklar förbi en katedral. Det må vara för att jag är norrlänning, men sådant ser man inte varje dag. Att jag på väg från skolan går förbi slottet gör det inte mycket sämre.
I det stora hela känns Uppsala som en fin stad, helt okej stämning men jag skulle gärna vilja lära känna lite fler personer här. Anja, som jag umgås med i klassen, bor i Gävle så det känns lite surt faktiskt. Men det ordnar sig. Jag har bara varit här i två veckor.
Bland det första jag insåg var att Uppsala inte är helt olikt Umeå. Ytmässigt känns de nästan lika stora (jag bor på "andra sidan stan" mot universitetet, men ändå tar det bara 13 minuter att cykla dit), det är väldigt blandat med gamla och nya hus - även om Uppsala har avsevärt många fler äldre och finare hus. För att ännu mer minska övergången mellan städerna bor jag nu dessutom i ett område fullt av gula tegelhus från 1960-talet. Den största skillnaden är att teglet är gult och inte rött som på Ålidhem. Jag börjar känna mig riktigt trött på att funkisen förföljer mig. Varför kan den inte bara lämna mig ifred?!
Uppsalaborna har jag inte riktigt hunnit få grepp om än så länge, men till min besvikelse är det ytterst få som ser lite annorlunda ut. Inte att de nödvändigtvis ska ha en alternativ klädstil, men det vore trevligt med en större grupp som inte är på snudd till modeslavar. Pga detta är det väldigt få killar som är roliga att titta på. Som personer har jag ännu inte någon bra slutsats över hur den typiska Uppsalabon är, men i jämförelse med Stockholmare springer de inte fram och kan se okända människor i ögonen. Okej, det händer i Stockholm att de går i lugn takt och tittar på främlingar. Jag ska inte vara negativ. Jag tycker trots allt om Stockholm.
Det roligaste med Uppsala än så länge är att jag varje dag på väg till skolan cyklar förbi en katedral. Det må vara för att jag är norrlänning, men sådant ser man inte varje dag. Att jag på väg från skolan går förbi slottet gör det inte mycket sämre.
I det stora hela känns Uppsala som en fin stad, helt okej stämning men jag skulle gärna vilja lära känna lite fler personer här. Anja, som jag umgås med i klassen, bor i Gävle så det känns lite surt faktiskt. Men det ordnar sig. Jag har bara varit här i två veckor.
Kommentarer
Trackback