Dagen efter jag blivit vuxen på riktigt
Jag gratulerar mig själv nu till att ha blivit en gammal kärring, för nu är jag 25 år - halvvägs till 50.
Hela dagen igår var jag på min första arbetsdag och därmed reflekterade jag inte särskilt mycket över att jag faktiskt blivit ett helt år äldre. I mitt huvud är jag fortfarande bara 24. Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket över att jag är 25. Nog för att det i mitt huvud säger att nu är jag verkligt, verkligt vuxen, det är dags att skaffa familj och ordna med allt som visar på att man är vuxen på riktigt. Men... vad har jag då? Jo, jag har ett vikariat som sträcker sig till slutet av nästa sommar och får här bra betalt, jag är sambo sedan ett litet tag och vi bor tillsammans i en bostadsrätt. Vi har planerat att skaffa barn även om det inte kommer hända på minst två år, vi kommer inte köpa en större lägenhet inom snart - men vi tittar på större lägenheter ibland (okej, det är det mest jag som gör).
När en kompis fyllde 25 hade hon lite panik eftersom att "allt man gör när man fyllt 25 är seriöst, innan behöver man inte ta det på allvar". Lite har jag hållit med, men å andra sidan gör jag inte så mycket oseriösa saker längre. Jag dricker inte särskilt mycket (senaste festen smakade jag bara lite av Joakims öl), jobbar, går på parfika osv. När det hände vet jag inte, men jag blev nog vuxen innan min 25-årsdag.
Så jag tror att jag är beviset för att man blir inte vuxen bara för att man fyllt en viss siffra.