En Katts Dagbok

Ibland undrar jag varför jag inte gör vissa saker oftare. Med en ny kamera har jag nu möjlighet att ta superfina bilder på allt möjligt så att jag kan framkalla och sätta upp på väggen, men så blir det inte. Det beror, inte bara på att jag jobbar och sällan är ute och tar kort på allt jag vill, utan även delvis för att det ibland behövs en bättre fotograf än en bra kamera. Och så vill jag ju ha fina bilder på katterna när de är ute, vilket blir svårt när det sällan händer och ena katten knappt vågar gå ut i trapphuset. Suck. Och det ska vara samma katt som i min gamla lägenhet i Umeå faktiskt smet ut för att slippa vara i koppel. Planen är dock att jag ska ta med mig kameran till lite fler ställen, som när jag och karln ska fika med någon. Härnäst (om jag kommer ihåg) blir det en del dokumentation om hur Uppsalabon är när bandyfinalen går av stapeln (på söndag alltså). Fast jag skulle hemskt gärna ha fina bilder på katterna. Just nu har jag främst bilder där Fläckis ser ut som en ananas och Pilvi ligger och ser tjock ut.

Läsa har jag i alla fall kommit fram till att jag gör tillräckligt mycket! Förrutom på morgonen när jag sitter på tåget hinner jag även läsa några sidor under lunchen. Det är bra. Det förtjänar jag en klapp på huvudet för. Särskilt när jag just nu ligger i snitt på en bok per månad. Duktiga jag!

Och så kommer vi till min passion - skrivandet. Just nu, alldeles för stunden, har jag fastnat i utvecklingen där huvudpersonen ska resa för att hitta biperson 2. Hennes annars ständiga följeslagare, biperson 1, kan inte följa med men jag vet inte varför. Eller, jag vet varför. Biperson 1 måste varna huvudpersonen när hon kommer tillbaka med biperson 2 för huvudpersonens make. Men till att börja med måste jag alltså komma på en anledning till att huvudpersonen ska resa ensam = egentligen ganska dumt med nödvändigt för utvecklingen av historien. Typiskt.
Och så har jag en fundering. När man skriver är det så roligt och det kan gå riktigt bra, men när man redigerar/renskriver tycker man att det är så gräsligt skrivet att man borde sluta. Det gäller att hålla modet uppe när man tycker att man inte kan skriva.
För övrigt stör jag mig på en till sak med skrivandet. Jag har en full berättelse där jag vet, i full linje, vad som händer från början till slut. Utöver det har jag lättare utkast till tre till fyra olika texter som jag, hur mycket jag än jobbar, inte kommer mig vidare på. Kanske är det för att jag har en berättelse jag egentligen fokuserar mig på, kanske är det annat.
Nåja, mitt första mål är trots allt att skriva klart en berättelse, och det är långt kvar innan dess.

Dagens händelse: Än så länge, utöver jobbet, är det bara inköp av mat som är planerat.
Dagens roliga: Det återstår att se. Saker som sker innan jobbdagens slut är sällan det roligaste under dagen.
Dagens tråkiga: Handla mat efter jobbet. Man kommer hem ännu senare, är ännu tröttare men måste ändå göra alla saker som när man kommer hem i rätt tid.
Dagens bok: Förnuft och Känsla av Jane Austen. Jag har just sett filmen, nu är det dags för boken!