En Katts Dagbok

Nu har jag packat och städat i flera dagar. Ryggen och fötterna värker, händerna börjar kännas både torra och klibbiga (ena disksvampen blev full av fett när jag rengjorde micron). Ändå tycker jag det har gått bra, även om jag måste skära ner allt mer på vad som faktiskt kommer att kunna tas med när jag flyttar. Förrådet är nästan fullt och lite till måste dit. Som tur är har jag fått en hel del hjälp av Chrille, så det blev snabbt mindre att göra.

Så hur känns det nu? Till och från är jag otroligt nervös, men stressen att ordna allt gör att jag ser fram emot att lämna Umeå bara för att få lite lugn och ro. Å andra sidan kommer jag vara nervös när skolan så det tar nog ytterliggare ett tag innan jag kan ta det riktigt lugnt. Typiskt.

Surt nog tror jag inte att jag kan uppdatera om särskilt mycket mer. Förutom flyttförberedelserna händer inget särskilt. Det är alltså mest packande och städande, men såklart sitter jag här eller tittar på TV också. Ja... Det här känns som att det blir ett av mina tråkigaste inlägg någonsin. Imorgon kanske jag kommer att uppdatera om någonting mer intressant, annars handlar nästan inlägg om Uppsala. Knappt 36 timmar kvar innan jag är där.

Klockan är snart ett på natten och jag hade planerat att sova för en timma sedan. Men vad gör jag? Jo, jag sitter här vid datorn och är mer frälst än jag varit på länge. Vad är orsaken?

Det hela började med att jag försökt hitta fler låtar med Heidi (det japanska bandet jag nämnt några gånger tidigare) och svurit lite över att sidan jag använt för att konvertera och ladda ner musik från youtube inte funkat. Istället halkar jag in på en ny sida där man, otroligt enkelt, kan hitta och ladda ner musik snabbt. Efter bara två minuter har jag ett helt album med Heidi!! Dvs. nio helt nya låtar med detta fantastiska band! Efter ytterliggare lite sökande (försökte sluta flera gånger) har jag mer än det dubbla antalet låtar med dem än vad jag hade när jag började. Och där började lyssnandet. Det är ju, bokstavligt talat, ljuv musik för mina öron. Hade det varit mat hade jag dregglat samtidigt som jag kastade i mig den utan att bli mätt. Hade det varit en man hade jag velat kasta mig över honom. Hade det varit sex hade det varit orgasmerna som inte slutat komma. Hade det varit en film om mig hade musiken tillhört soundtracket. Jag skulle kunna fortsätta i evighet. Det är en helt underbar känsla när musik kan fylla en med känslor som de flesta av Heidis låtar kan för mig. Nog för att jag känner mig lite fjortis när jag säger att jag nästan är förälskad i dem, men det kanske är något som kommer med sådan fantastisk musik. Nej, för om det innebär att bli av med en sådan här känsla av något så enkelt(?) som musik, då vill jag inte bli vuxen.

Imorgon blir spellistan i min mp3-spelare nästan helt reviderad för att fyllas med Heidi.



Nej jag kunde inte låta bli att ladda upp en bild på dem =P

Om exakt en vecka är jag på Arlanda och väntar på att bli hämtad av Andreas. Om exakt en vecka har jag lämnat Umeå för att bo i Uppsala. Exakt en vecka. Om exakt en vecka plus någon timma är jag i Uppsala, har fått nyckeln och burit upp alla saker till lägenheten samt, förhoppningsvis, handlat mat och börjat packa upp. Läskigt.

Exakt just nu sitter jag i en kaosartad lägenhet i Umeå. Istället för böcker i bokhyllorna står där nu istället ett antal småsaker, redo att packas bort. Golvet verkar under de senaste dygnet ha blivit dubbelt så dammigt, men jag drar mig för att städa. Jag ska ju ändå göra en grundlig städning på fredag (märk väl att jag säger fredag - inte nästa fredag. Det är nu på fredag). Så städningen får vänta till fördel för packandet.
Chrille var här igår och hjälpte mig en hel del - bar ner saker till källaren osv. Plötsligt kändes det som att jag hade mycket mindre kvar, men jag tror jag lät mig luras. När jag tittar mig omkring vet jag att flyttkriget inte är över än. Det är jag mot sakerna. De svåra striderna med att välja vad som ska få följa mig till Uppsala, kampen att packa de som inte ska med och flytta dem till källaren. En väska fylld med saker att ta med är redan ordnad. Den består bara av ett urval tröjor, trosor och böcker. Ändå tror jag väskan väger närmare tio kilo. Vad har jag då kvar? Datorn med tillbehör, sängkläder, täcken, kuddar, handdukar, min bakbunke, elvispen, sminket och lite andra småsaker. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag skär ner i packlistan - saker måste med ändå!

Nu är det mer eller mindre bestämt. Om åtta dagar - alltså 29e augusti tar jag flyget till Uppsala och lämnar därmed Umeå. Jag kommer tillbaka till jul åtminstone. Jag har fått mitt kontrakt och kontraktet som mina hyresgäster ska skriva under är utskrivet och klart. Nu behöver jag bara ringa ett samtal, lämna in ett papper och packa klart. Med stormsteg börjar saker bli klara och jag kan åka.

Idag är det planerat att Chrille ska komma och hjälpa mig med packningen innan vi tar en sväng till stan. Efter det blir det mera packande och fixande. Vem vet. Jag kanske nästan är färdig när dagen är över. Men det tror jag inte.

Jag har ett problem. Jag är beroende av att planera. Jag måste planera saker! Nu i all flyttrush blir det extra tydligt eftersom jag först och främst slutit två kontrakt på ytterst kort tid, tittar på kartor för att planera lämpliga cykelvägar från min bostad i Uppsala till universitetet, studerat mitt schema noga, i förväg bett Chrille om hjälp med att bära saker till förrådet, skrivit en packlista, sorterat och packat. Jag måste dessutom göra detta, för kan jag inte planera in allt blir jag ännu mer stressad. Jag har undrat om det här är en typisk kvinnogrej eller om det är individuellt. Ironiskt nog är det sällan allt verkligen går ihop som jag tänkt mig. Troligtvis kommer jag cykla vilse redan första dagen jag ska till universitetet, jag kommer inte hitta lektionssalen och jag kommer glömma saker trots att jag skrivit upp dem på min packlista. Typiskt... Det kanske inte är konstigt att Andreas blev lite irriterad när jag ville bestämma vad vi skulle äta till middag följande dag när vi skulle sova.

Nu ska jag sova, för imorgon blir det hej då-lunch med Elin. Hej då Umeå alltså.

Även om jag inte vet exakt när jag flyttar har jag nu börjat räkna ner till den dag jag ska flytta. Tio dagar är det, om jag nu åker det datumet, innan jag lämnar Umeå för Uppsala.

Jag har lyckats få tag i en lägenhet, så boendet är det egentligen inga problem med! Jag ska bo i en uthyrningsdel till en lägenhet, men jag har eget kök (pentry) och eget badrum med dusch. Lägenheten är ca 35kvm, så det är perfekt. Möblerad är den också. Av det jag sett kan jag erkänna att det inte är världens finaste lägenhet, men det duger mer än väl. Det kommer kännas bättre när jag väl packat upp mina saker så att det känns som mitt hem.

Lägenheten i Umeå är även den uthyrd. Ett muntligt kontrakt är gjort och paret från Norrköping ska skriva på det så snart de kommer hit. Trots det har jag miljoner saker jag behöver göra. Jag ska lämna in diverse blanketter, ringa till både det ena och det andra stället. Och packa...

Igår började jag packa och har fått ner de flesta böcker och alla pussellådor till källaren. Mitt i allt kände jag hur otroligt mycket saker jag faktiskt har, och jag förstår inte hur jag ska få med mig bara det nödvändigaste till Uppsala. Jag har sorterat kläderna och valt ut ett fåtal böcker att ha med mig, men trots det känns det som att jag inte kommer lyckas få med mig ens hälften. Hur jag ska hinna få ner resten av sakerna till källaren och städa förstår jag inte heller. Som tur är har jag fortfarande mycket saker kvar hos Andreas och han ska köra dem till Uppsala när jag flyttat in i nya lägenheten. Då har jag en hel del böcker och väldigt mycket prydnadssaker att inreda med.

Nu har jag inte tid att sitta och skriva här mer. Jag måste skynda mig iväg till mamma för att mata Olle och Sotis innan jag ska träna. Efter det blir det packa, packa, packa.

Så har en ny dag gått utan att jag lyckats få tag på en ny lägenhet. Jag och blivande kombon har tittat på lite fler lägenheter som vi skulle kunna dela på, men till min förvåning verkar det vara svårare att hitta en stor lägenhet än att bli inneboende hos någon annan. Åtminstone om man kollar på blocket, och det är där det finns flest lägenheter. För tillfället önskar jag att jag kommit in i Stockholm bara för att jag vet att jag har så mycket lättare att få tag på en lägenhet i Nynäshamn. Men icke. De flesta hyreslägenheter har nu inflyttning i oktober eller november dessutom. Det underlättar inte.

Det känns som att jag börjar bli helt sönderstressad av allt det här. Som tur är har jag åtminstone hittat någon som ska hyra min lägenhet, så nu ska jag ägna en del av dagarna till att fixa kontraktet. Det är ju ett steg i rätt riktning.
Något jag känner mig lite frustrerad över är dock att det på Uppsala universitets sida står att det "ordnar sig med bostäder på ett eller annat sätt". Det undrar jag verkligen om det gör. Jag flyttar om två veckor och har fortfarande ingenstans att bo. Får ta en liten paus över helgen och fixa lite annat. Packa kanske?

En annons är inlagd på blocket om att jag söker boende i Uppsala, och efter bara någon timma fick jag napp. Eller, nästan i alla fall. En tjej mailade mig och berättade att hon var i samma situation som jag och ville höra om vi skulle söka en större lägenhet tillsammans. Och varför inte. Nu har jag någon att bo med. Dock kvarstår problemet att ingen av oss har någon lägenhet.

Det är förvånande hur annorlunda man kan känna sig genom endast små förändringar. Än så länge har jag inte märkt eller direkt känt av viktminskningen för att se på mig själv annorlunda - vilket är en hel del och egentligen märks. Jag har bara inte tänkt på det särskilt mycket, och hur mycket märker man när man ser sig själv i spegeln varje dag? Idag har jag däremot förändrat mig direkt märkbart. Jag har färgat håret. Det var dags. På ett halvår hinner färgen tvättas ur, blekas och växa bort en hel del. Faktum är att jag var mer blond än rödhårig och jag började känna mig allt mer blek, menlös och tråkig. Men så är inte fallet längre. Istället för den alldagliga blonda färgen är mitt hår nu starkt, mörkt rött. Och jag som funderade på att låta det blonda växa ut! Nej nej, inget sådant blir det! Nu känner jag mig hel igen. Det är såhär jag ska se ut, och det känns underbart!

Och jag ska ju fortfarande flytta till Uppsala. Om två veckor börjar terminen! Två veckor till i Umeå innan jag flyttar söderut igen och det känns... konstigt. Det är otroligt skönt med en nystart, att få påbörja slutet av min utbildning och snart kunna ha ett ordentligt jobb. Det är även skönt att ha nära till Stockholm och alla möjligheter som finns där men inte här, att kunna umgås med Andreas, Calle och annat folk jag känner där. Elin har jag som tur är med mig (eller kanske det är hon som har med mig?) Problemet är dock att jag inte har någonstans att bo, och hur ska jag kunna få det när det knappt finns lägenheter att tillgå?

I vilket fall ser jag allt mer fram emot hösten, särskilt nu när jag sitter i min lägenhet som luktar starkt av rökelsen jag just bränt. Om bara ett par veckor kan jag (förhoppningsvis) sitta i min lägenhet i Uppsala, lyssna på musik, dricka te och plugga. Allt medan höstsolens strålar skiner in eller regnet smattrar mot mitt fönster. Följande morgon kan jag cykla till universitetet med tjocktröja (eller min nya kavaj - när jag köpt den) som skydd mot kylan.
Lite av det har jag fått redan nu. Den efterlängtade åskan har äntligen nått Umeå.

Och nu: Criminal minds innan jag fortsätter spana vidare på datorn och lyssna på musik. Av någon anledning har jag drabbats av nostalgia och har spenderat kvällen med att lyssna på "90-tals hits vi minns" tillsammans med mina högstadiefavoriter the 69 eyes, To Die For och Marilyn Manson. Underbarare kan en kväll inte bli. Såklart vore lite sällskap inte helt fel.

Beskedet kom för två dagar sedan, men jag kan fortfarande inte tro att det är sant

Sökt kurs                      Urval
Arkivvetenskap              Antagen

Jag ska plugga i Uppsala. Två år med start i höst. Eller om tre veckor rättare sagt. Jag har ännu inte lyckas smälta att jag faktiskt ska flytta, särskilt inte att jag kommer bo någon annanstans i två år.

o.O

Efter en ganska intensiv helg med en sväng ut på krogen, middag och bio hann jag inte vila upp mig mycket innan det var dags för mitt första arbetspass. Natten mot idag började jag.

Kl 03 mötte jag upp han som vanligtvis delar ut tidningar på det område jag ska vara på, och inskolningen började. Jag tyckte mig kunna den delen av Umeå ganska bra - jag hittar utan problem åtminstone - men nu lär det bli svårare. In på smågårdar, upp och ner för trappor, svänga ömsom höger och ömsom vänster tills mitt lokalsinne var helt ur funktion. Och jag som tyckte att jag hade problem att hänga med i tempot bara.
Kl 05.30 var vi klara, och det var nog bara för att jag inte sprang upp för alla trappor. Faktiskt börjar jag undra om jag inte tagit mig vatten över huvudet. Efter arbetspasset var jag genomblöt av svett, hade ont i ben och fötter och kunde knappt gå i trappor längre, och var lite illamående. Inatt ska jag börja hjälpa till att dela ut tidningar. Imorgon börjar jag själv. Som tur är får jag pengar och motion åtminstone, men jag kan erkänna att jag inte ser fram emot att börja själv. Eller alls egentligen.

För övrigt har andra urvalet till höstterminen börjat och jag känner mig verkligen inte positiv till att jag kommer bli antagen. Det känns lite drygt att sitta och vänta på besked över hur de nästa ett till två åren av mitt liv kommer att se ut.

Men nu ska vi vara positiva! Snart ska jag iväg till maxi och köpa glass!