att diska - inte en av min lillebrors favoritsyssla

*snörvel och host host*
jag är fortfarande förkyld. nu har jag varit det i en vecka och lite till. jag håller på att bli tokig! usch och fy för förkylningar! min lillebror (14 år gammal) ville däremot att jag skulle smitta han lite så han skulle slippa skolan, men så vart det inte. basilluskerna tycker visst för mycket om mig för att hoppa över till han. det tycker nog mamma är lite tur iof, för min lillebror, liksom många andra av det manliga könet, gnäller otroligt mycket så fort lite förkylning uppenbarar sig.. fast.. lillebror börjar "må dåligt" så fort han ska städa och diska också. ett exempel på det:

jag och andreas hade farit till stockholm och andreas (faktiskt hans fel - inte mitt!) hade skjutit upp att diska väldigt många dagar, så andreas bestämde sig, samma morgon vi skulle fara till stockholm, att ringa lillebror och erbjuda honom 100:- för att diska hos oss. lillebror, som trodde detta var väldigt lättförtjänta pengar, sa ja på en gång.
väl hemma hos oss (fick höra detta av mamma sedan om hur allt hade gått till) såg lillebror med förskräckelse hur mycket disk det faktiskt var. efter att ha diskat ett tag ringde han hem till mamma och sa med gnällig röst: "kan inte du komma och ta resten av disken? jag får så ont i huvudet av ångorna från diskmedlet." mamma försökte förklara för han, utan att låta för arg men framförallt att börja skratta åt lillebror, att han hade fått mycket pengar för att ta disken och att han då har ett ansvar att faktiskt ta den.. själv.
det roliga med den här historien är inte bara att min lillebror använder ett roligt försök att slippa ta disken, men även att han använt liknande metoder att slippa disken hemma lika lång tid han har behövt diska, vilket nu är ca 6 år.