En Katts Dagbok

Nu är jag där. Den fasansfulla framtiden har nått mig. Jag har fyllt 24.

Inte för att siffran i sig är särskilt hemsk, men nu när det bara är ett år kvar till 25 så känns det lite jobbigt. Å andra sidan kan det vara för att min biologiska klocka tickar allt snabbare, och det faktumet att det faktiskt snart är dags för mig att vara färdigutbildad. Att jag kan vara det om ett år (beroende på var jag kommer in) underlättar inte särskilt mycket.
Men än så länge har jag inte kommit till den åldern där jag faktiskt slutat fylla år. Jag är 24 nu, inte 21 (som jag ibland faktiskt tror). Pappa har stannat på 27, och dit har jag ännu ett par år kvar. Jag kanske ska sluta bli äldre då oxå.

Men nu har jag i alla fall blivit ledig! Responsen är färdigskriven och alla texter är lästa. Men helt ledig är jag ändå inte. Jag måste fixa, greja och planera hur jag ska göra i höst, var jag ska plugga och vad jag ska göra om jag inte kommer in. För tillfället tror jag att kursen i Stockholm kommer i förstahand eftersom jag då kommer vara färdig om ett år, och alltså kommer hinna börja betala av lånet innan det är dags för ännu mer vuxna saker. Barn och sådant alltså.
Är det fler som planerar en massa sådär, eller är det bara jag?

Resten av dagen, och helgen, ska jag spendera till störst del på en filt ute på gräsmattan tillsammans med min bok. Fortfarande läser jag Buddenbrooks (av Thomas Mann) och jag kan rekomendera den!

Är det förresten någon fler som känner sig extra vuxen och ambitiös när man läser en bok som är i tegelstensstorlek?

I onsdags efter träningen lyckades jag till sist ta mig till stadsbiblioteket för att leta reda på den mystiska kvinnan Elsie Gyllengahm. Trots att jag mest bara hade tänkt att "kolla upp det lite" satt jag där i nästan två timmar, trots att jag inte fick mycket svar. Den ende Johan Åkerblom jag hittade var ogift och inga uppgifter om syskon eller föräldrar hittades. Efter en del funderande på hemvägen kom jag fram till att detta troligtvis var sonen Johan, men varför jag inte hittade någonting om den övriga familjen försod jag inte.
Väl hemma kom jag på att det ju går att titta i "dokument" (vet inte vad jag ska kalla dem än) där man vissa år har samlat in hela Sveriges befolknings namn och vilka som finns i deras familj. Dessvärre var den enda jag fick tag ordentligt var folkräkningen från år 1900 - när de åkerblomska barnen alltså bara var tre år gamla. Mer än exakta datum på när familjemedlemmarna var födda - samt även fruns namn - fick jag inte tag på.

Efter att jag letat efter senare folkräkningar på internet ett tag ringde mamma för att berätta lite saker. Jag berättade även om min och Elins eskapader i fredags och hur vi nu brottas med detta mysterium. Samtalet fortsätter ungefär såhär:

Jag: Så nu har vi jättmycket problem med att hitta vem det där är. Jag hittar knappt efternamnet någonstans, och det är ju inte så jättevanligt.
Mamma: Du menar Gyllengahm?
Jag: *tyst i några sekunder* Har jag berättat det här, eller?
Mamma: Nä men jag har ju fått lyssna en hel del på nuvarande ägaren när han pratar om det. Han heter Gyllengahm.

Och där föll polletten ner. Efter en del funderande kom jag på att även jag träffat på denne man, och han är strax över åttio år gammal (tror jag åtminstone).
Min slutsats blev därför:
Johan Åkerblom gifte sig och fick två barn - en flicka och en pojke. Dottern Anna gifte sig med en man som hette Gyllengahm, och de fick dottern Carin. De fick troligtvis även en son, och eftersom Annas bror - även han med namnet Johan - inte gifte sig så ärvde familjen Gyllengahm bokhandeln. Eftersom Anna och hennes man är döda så ärvde sonen - den nuvarande ägaren den. Eftersom han är i ungefär samma ålder som Elsy Gyllengahm (född Näsholm) är detta troligtvis hans avlidna hustru. Vem spädbarnet var vet jag ännu inte. Jag vet inte heller varför ingen av familjens respektiven - utom nu Elsy alltså - har en gravsten där. Den enda anledningen till varför Elsys namn står under Johan Åkerblom d.ä. är för att det inte fanns plats för en separat sten under den första stenen. Och vid närmare eftertanke ser den stenet väldigt ny ut och är troligtvis inte orginalet.

Så, är gåtan nu alltså löst? Det finns åtminstone en logisk förklaring till vem Elsy är, och lite annat i familjesituationen. Jag har funderat på att gå och prata med den nuvarande ägaren, men det känns lite för konstigt än. Kanske om jag skulle hamna i samma sällskap som honom någon annan gång. Men det vore ju lite konstigt att prata med honom och säga att "Jo, jag och en vän var på stadskyrkogården för en tids sedan och såg din familjegrav. Skulle du kunna förklara lite för mig?" Men såklart vore det intressant.

Nu ska jag ägna min uppmärksamhet åt responstexten så att jag har den så klar som möjligt innan helgen. Sommarlovet väntar och jag tänker skynda mig dit. Mitt första sällskap in i sommaren är familjen Buddenbrook, och ungefär hundra sidor in i romanen (skriven av Thomas Mann) ser sällskapet ut att kunna ge mig många nöjesfulla timmar!

Jag tror jag har bestämt mig nu för vad jag ska läsa till. Jag ska bli arkivarie. Tror jag.

Om jag ska bli arkivarie har jag några alternativ, och jag vet inte vilket som är bäst.

1: Flytta till Stockholm, plugga heltid i ett år och vara klar efter det.
2a: Bo kvar i Umeå och plugga arkivariekurser distans 50% fart i två år och jobba.
2b: Bo kvar, plugga arkivariekurser distans 50% och lägga till andra kurser för att få ihop fullt studiestöd.

Fördelen med att vara färdig efter ett år är ju såklart att jag snart är färdig. Nackdelen är att jag då kommer vara färdigutbildad och ska börja jobba! Nog för att det säkert vore roligt, men det är egentligen ett stort steg in i att vara vuxen på riktigt, och det är läskigt!
Sedan är det det hela med att faktiskt flytta. Om jag flyttar måste jag hitta någon som kan hyra min lägenhet medan jag bor i Stockholm, samt hitta en möblerad lägenhet där som tillåter att jag tar med mig katterna. Och att faktiskt flytta. Långt. Igen.
Bor jag kvar har jag två års studier framför mig. Då slipper jag det hela strulet med flytten, men då får jag problem med hur jag ska finansiera mina studier istället.

Jag ska försöka diskutera allt detta med Andreas någon dag snart och se vad han föreslår. Nog för att han också är en anledning till att jag skulle vilja flytta, men får se hur det blir med det. Det är skolan som ska vara det övervägande skälet till att jag flyttar. Jag måste bara hitta vilket skäl som är det övervägande.

Nog för att jag ser fram emot att ha jobb och mycket mer pengar än vad jag har nu, men det är så mycket ansvar med att bli vuxen. Och tyvärr måste man ju bli det någon gång.

Så har söndagen kommit och helgen är nästan slut. Idag ska jag inte göra mycket annat än att sitta ute i solen och plugga, eller ta det lugnt med en kopp te framför TVn. Så otroligt skönt det känns att ha sitt lilla att göra, men ändå ha tid till så mycket avslappning!

Helgen, och jag räknar in fredagen, har varit väldigt rolig.

Igår var dagen väldigt lugn och jag satt mest ute och pluggade. När kvällen kom anlände Olivia och hennes kompis Camilla. Det blev en hel del prat och chokladätande innan vi började se på ESC. Olivia gjorde det otroliga och lyckades lösa Palmemordet! "Det är för många sammanträffanden för att det ska kunna vara någon annan (än Christer Pettersson)." Konstigt att polisen aldrig tänkte på det.
Kvällen fortsatte och till Olivias stora förtjusning vann Norge.

Fredagen blev väldigt annorlunda. Det började med att jag tog en tur till forskningsarkivet för att prata med en arkivarie (har nu nästan bestämt mig för att läsa till det). Efter det var jag hemma hos mamma ett tag och väl hemma hann jag mest bara äta och sitta ute och plugga en stund innan Elin sms:ade och ville att vi skulle äta på stan. Och så blev det. Jag ruinerade mig på pizza och glass, men det var riktigt gott! Tror jag bestämt mig för att jag ska äta pizza när jag fyller år, för så gott var det!
Efter maten så tänkte jag och Elin att vi kunde ju umgås lite mer, och vad kan man göra en fredagkväll? Gå på bio? Nej nej nej. Gå på krogen som så många andra i våran ålder? Självklart inte! Så åkte vi hem till någon av oss för att se på film? Inte det heller. Gick vi på statskyrkogården? Ja! Och på kyrkogården var vi i en timma, så det var inte underligt att vi kändes oss lite morbida efter det.

På kyrkogården stötte vi på ett verkligt mysterium! Vi hittade Johan Åkerbloms familjegrav (bokhandlare och grundade vad som nu är Åkerbloms Bokia i Umeå). Utöver herr Åkerblom själv låg även hans två barn, ett barnbarn, någon jag och Elin trodde var ett barnbarnsbarn, samt en okänd kvinna vid namn Elsie Gyllengahm. Det som var ännu mer konstigt var att denna okända kvinnas namn stod under Johan Åkerbloms namn, trots att hon var född femton år efter dennes död. De andra, helt uppenbara släktingarna till Åkerblom hade en varsin sten under den stora gravstenen. Mysteriet tätnade, särskilt när vi inte hittade namnet på någon av personernas äkta makar. Länge efter att vi lämnat kyrkogården pratade vi om denna Elsie Gyllengahm - född Näsholm. Inga uppgifter fanns att finna på internet, så i veckan beger jag mig till statsbiblioteket för att forska vidare!

Det är ju inte konstigt att man känner sig som en historianörd efter det här.

Senaste gången jag bloggade hade jag, återigen, tanken att jag ska försöka uppdatera bloggen minst en gång om dagen, men så har det inte blivit. Varför? Det händer ju knappt någonting! Många dagar har jag tänkt på att jag ska försöka uppdatera lite, men vad ska jag då berätta om? Att jag haft skrivkramp? Att jag bakat bröd? Att jag inte läst så mycket som jag hade tänkt?

Men okej. Lite saker har kanske hänt, men ingenting som är särskilt intressant.

Den senaste veckan har jag varit fullt upptagen med att läsa de texter mina klasskompisar skickat in. Alla jag läst än så länge har varit riktigt bra, men såklart har det också varit frustrerande att inte få läsa vad som hänt före eller efter det stycke de skickat in.
Men nåväl. Ett par dagar jag jag till och med suttit utomhus tillsammans med katterna och njutit av våren. Dock har jag fått vänta tills rivingsarbetarna på granngården slutat jobba. De skrämmer nämligen Fläckis så att hon inte törs vara ute, och jag kan inte heller koncentrera mig på det jag ska göra.
Det hela har blivit lite värre. Igår och i förrgår vaknade jag av slammer och tjut från lastbilar när de börjat arbeta (ca 7.30 på morgonen). Imorse blev jag förvånad när jag vaknad, utan allt oljud! Ännu mer förvånad kände jag mig när jag kommit fram till slutsatsen att det inte var helgdag. Efter en sväng på toaletten tänkte jag ligga och dra mig i sängen en stund, och det var då jag såg att klockan bara var 5.45. När jag vaknade igen några timmar senare var det såklart av byggnadsarbetarna.
Nog för att jag tycker att det var hemskt att huset brann i julas och att många förlorade sina hem, men nu har jag börjat önska att det inte brann bara för att jag ska kunna få lite lugn om dagarna. Hade jag själv jobbat hade det kanske varit en annan sak, men så är inte fallet. Kanske är det egoistiskt av mig, men så är det.

Det får vara gnället för idag. Jag ska försöka uppdater mig lite oftare, vad det än handlar om.
Men det ska bli intressant att se hur många som slutar läsa min blogg av den anledningen ;)

Just nu är jag så otroligt sugen på att fixa och inreda lite hemma, men jag har ingenting jag kan fixa. Att jag pratar om inredning med Räv samtidigt som jag ser på Äntligen hemma hjälper inte.

Med lite tur hittar jag åtminstone limmet så jag kan laga tapeten.

För några dagar sedan var jag och träffade en karriärvägledare. Ett ganska nyttigt möte som troligtvis kommer utvecklas till ett möte till, eller kanske flera.

Lite överraskande fakta kom till daga:

Med de kurser jag läst nu är jag egentligen berättigad att bli informatör! Det var väldigt oväntat eftersom jag varken läst journalistik eller media och kommunikation. Uppenbarligen räcker skrivarlinjen, eller kanske till viss del, men jag måste skriva ett otroligt superbra personligt brev för att ha någon egentlig chans. Jag har nu börjat försöka skriva det, och det är svårt!

Framtidsutsikterna ser inte allt för dåliga ut för de som vill utbilda sig till arkivarie, de har troligtvis större chans att få jobb än till exempel bibliotekarier. Jag trodde det var tvärtom.

Efter det har jag kollat in de utbildningar jag är intresserad av lite mer och ska kontakta skolor/föreningar/personer för att få veta lite mer om vad de gör i sitt yrke. Det ska alltså hjälpa mig att bestämma vad jag faktiskt vill bli "när jag blir stor" (som nästan 24 år är jag kanske inte allt för stor ändå).

Så nu står jag verkligen där igen. Jag ska välja, men vad? Ena dagen är jag nästan helt säker på att jag ska flytta till Visby för att läsa till föremålsantikvarie, andra dagen känns det som att bibliotekarie är det rätta yrket för mig. Tredje dagen vill jag sitta i ett arkiv med en massa historiska dokument.

Efter ett samtal med en viss herre blev jag mer motiverad att bo i Visby och plugga, då han kallade det för "typiskt Camilla-ämne", vilket han har helt rätt i. Närheten till Stockholm och samma nämnda herre gjorde det än mer lockande, och så tyckte herren också.
Vid nästa samtal berättade jag om arkivarieutsikterna och att om jag läser det kommer jag antingen bo ett år i Stockholm eller läsa på distans och bo kvar i Umeå. Jag måste erkänna att jag blev uppmuntrad att flytta till Stockholm och mer sugen på det, men tanken på att packa ihop en massa, som bäst få lägenheten uthyrd i andra hand och faktiskt flytta känns.. väldigt jobbig. Stackars Fläckis och Pilvi om de måste genomleva ytterliggare en flygresa...

Men än är det inte dags att välja. Fokuset just nu ska ligga på att redigera min text och skicka in en slutprodukt på söndag. Det är nervöst, men skönt att ha det bortgjort. Större delen av Maj kommer alltså att ägnas åt att läsa och skriva responser, och det kan man göra ute i solen!