små söta skor
ibland är det jobbigt att veta exakt vad man ska göra och ibland är man bara klantig eller velig. vilket som går bra.
först klantigheten.
jag blev antagen till sörängens folkhögskola! (bara woho! inget klantigt här.) så läser jag igenom antagningsbeskedet och följande papper femtielva gånger de första tre dagarna och är bara allmänt glad över det såklart. jag läste att jag hade 10 arbetsdagar på mig att skicka in det och då var det ju lugnt och bra. dock samma dag som jag skickade in det läste jag igenom allt igen och såg att det var 10 dagar!! inte ARBETSdagar, så jag hade postat beskedet 2-3 dagar för sent!! ångsten! paniken! "nu kommer jag inte komma in!! vad gör jag då?!" och en massa liknande tankar dök upp i mitt huvud, främst sådana där jag fördömde mig själv och min klantighet. nåja. allt har nog löst sig för jag mailade läraren och till deras "vanliga" mail och båda sa att det var nog lugn. fjeu! (jag har börjat med att vara anti-engelskagrejer när jag kan. phew blir därför fjeu.)
jag är velig också.
jag har ett bra tag nu vetat att jag måste ha ett par sommarskor. de gamla är alldeles för trasiga och jag har dem, ett par lite för stora högklackade som jag inte kan gå i eller ett par vinterskor att välja mellan. inte roligt direkt. dessutom är jag rätt fattig i sommar och känner att jag inte vill lägga hur mycket som helst på ett par skor, men med tanke på hur otroligt svårt jag har att hitta skor som passar mina korta, tjocka, höga fötter så kan jag inte vara för kräsen kanske. dessutom, jag vill ha sandaler, ballerinaskor eller nåt sånt och inte ett par conversekopior.. igen..
hursomhelst. igår när jag var på maxi (av alla ställen. har redan kollat på skor inne i stan flera gånger) så hittade jag ett par såååå himla fina skor! supersöta, svarta ballerinaskor! jag testade dem och såklart uppstår problem och ångest nästan direkt.
det är nämligen såhär. mina fötter är rätt små om man ska se på längden och då har jag egentligen storlek 37, men eftersom mina fötter är så breda och höga kan jag sällan ha dem. högklackat är egentligen inte att tala om, vilket jag ändå inte vill ha men drygt iaf.
nu när jag provar dessa söta skor som inte gör att fötterna ser missbildat breda ut så märker jag att de i storlek 37 tränger åt lite för mycket och att när jag går i de i storlek 38 så ser jag ut som en liten flicka som provat mammas stora skor - dvs de åker av foten titt som tätt, alltså nästan varje steg. jag ringde mamma två gånger och hon rådde mig om inlägg men sånna som gör att skorna känns kortare finns inte. nu dagen efter har jag inte kunnat sluta tänka på skorna och överväger att köpa de i storlek 37 iaf. annars bär det av till en annan billig skoaffär. det här är inte roligt. jag vill ha ett par skor!! dessvärre tar det lång tid att åka till den skoaffären och jag ska ut ikväll.
ångest på sin högsta nivå? det är inte långt ifrån iaf!
först klantigheten.
jag blev antagen till sörängens folkhögskola! (bara woho! inget klantigt här.) så läser jag igenom antagningsbeskedet och följande papper femtielva gånger de första tre dagarna och är bara allmänt glad över det såklart. jag läste att jag hade 10 arbetsdagar på mig att skicka in det och då var det ju lugnt och bra. dock samma dag som jag skickade in det läste jag igenom allt igen och såg att det var 10 dagar!! inte ARBETSdagar, så jag hade postat beskedet 2-3 dagar för sent!! ångsten! paniken! "nu kommer jag inte komma in!! vad gör jag då?!" och en massa liknande tankar dök upp i mitt huvud, främst sådana där jag fördömde mig själv och min klantighet. nåja. allt har nog löst sig för jag mailade läraren och till deras "vanliga" mail och båda sa att det var nog lugn. fjeu! (jag har börjat med att vara anti-engelskagrejer när jag kan. phew blir därför fjeu.)
jag är velig också.
jag har ett bra tag nu vetat att jag måste ha ett par sommarskor. de gamla är alldeles för trasiga och jag har dem, ett par lite för stora högklackade som jag inte kan gå i eller ett par vinterskor att välja mellan. inte roligt direkt. dessutom är jag rätt fattig i sommar och känner att jag inte vill lägga hur mycket som helst på ett par skor, men med tanke på hur otroligt svårt jag har att hitta skor som passar mina korta, tjocka, höga fötter så kan jag inte vara för kräsen kanske. dessutom, jag vill ha sandaler, ballerinaskor eller nåt sånt och inte ett par conversekopior.. igen..
hursomhelst. igår när jag var på maxi (av alla ställen. har redan kollat på skor inne i stan flera gånger) så hittade jag ett par såååå himla fina skor! supersöta, svarta ballerinaskor! jag testade dem och såklart uppstår problem och ångest nästan direkt.
det är nämligen såhär. mina fötter är rätt små om man ska se på längden och då har jag egentligen storlek 37, men eftersom mina fötter är så breda och höga kan jag sällan ha dem. högklackat är egentligen inte att tala om, vilket jag ändå inte vill ha men drygt iaf.
nu när jag provar dessa söta skor som inte gör att fötterna ser missbildat breda ut så märker jag att de i storlek 37 tränger åt lite för mycket och att när jag går i de i storlek 38 så ser jag ut som en liten flicka som provat mammas stora skor - dvs de åker av foten titt som tätt, alltså nästan varje steg. jag ringde mamma två gånger och hon rådde mig om inlägg men sånna som gör att skorna känns kortare finns inte. nu dagen efter har jag inte kunnat sluta tänka på skorna och överväger att köpa de i storlek 37 iaf. annars bär det av till en annan billig skoaffär. det här är inte roligt. jag vill ha ett par skor!! dessvärre tar det lång tid att åka till den skoaffären och jag ska ut ikväll.
ångest på sin högsta nivå? det är inte långt ifrån iaf!