En Katts Dagbok

Jag har börjat göra smycken utav pärlor och sådant. Än så länge kan jag inte kalla det en rogivande hobby då det händer att jag tappar sakerna, gör fel och undrar hur sjutton jag ska få ihop alla ändar. Men såklart har jag idag hållit på med det mer än pluggandet, och nu har det dessutom blivit middagspaus. Jag kan inte plugga om jag måste äta!

Att festa två dagar i rad är absolut inget för mig insåg jag i helgen. Även om festerna var roliga så hade det varit lite trevligare om de inträffat på två separata helger istället - jag var nog helt enkelt för trött för att orka festa egentligen.

Skoluppgifterna börjar hopa sig dessutom. Till nästa vecka ska jag:

• skrivit kompletteringsuppgifter till tentan
• läst igenom häftet vi ska använda när vi är på praktik nästa vecka
• göra läxa i handskriftsläsning och förbereda mig för att göra ett mindre prov i det.

Dessutom borde jag:

• ikväll läsa 1½ kapitel inför föreläsningen imorgon
• läsa klart och skriva recensionsuppgiften
• påbörja grupparbetet

Denna vecka kommer bli lugn - väldigt lugn faktiskt. Om jag gör som planerat kommer jag främst tillbringa tiden hemma för att göra allt detta som måste göras. Nu ska jag ta en paus i alla fall med spel och te.

OBS! Kan tillägga att detta inlägg skulle ha publicerats igår om det inte var för att blogg.se fick för sig att stänga ner strax efter att jag loggat in och börjat skriva.

Nu börjar det nästan spåra ur med hur uppbokad jag är. Den dag i veckan jag inte alls träffade Joakim spenderade jag knappt hemma utan fikade med två klasskompisar och åt middag med Elin. När jag väl varit hos Joakim har det blivit så sent att jag igår inte orkade gå till skolan pga sömnbrist.

Trots det har jag inte fått vila. Igår skulle vi på fest hos en av Joakims kompisar och därmed hade jag inte mycket tid till att plugga. Festen var rolig och skönt nog blev jag inte särskilt alkoholpåverkad, något man inte kan säga om en kille som idag inte minns särskilt mycket av vad som hände. Idag är det ungefär likadant. Jag kom just hem från affären där Joakim var och har nu en knapp timma på mig att göra mig i ordning för att åka tillbaka till Joakim där kvällens fest ska vara. Jag gör alltså en tvådagars - och det har jag inte gjort på sex år. Det ska bli intressant att se hur sliten jag är imorgon när jag verkligen måste plugga.

Nästa vecka tror jag blir lugnare på den sociala fronten i alla fall. Inget är inplanerat utom att det är tänkt att jag ska träffa Elin. Joakim ska på konsert på torsdag, så då kanske jag hinner plugga lite extra. Hoppas jag.

Saker har börjat att utvecklas otroligt snabbt! Nu för tiden har jag sällan tid som jag är helt själv en halv dag ens, vilket inte var vad jag räknat med när jag tog mitt pick och pack, lämnade familj och alla vänner utom en för att flytta till Uppsala. Ganska fort träffade jag en kille som jag nu är tillsammans med (ja, det är ju gamla nyheter) och har nu även börjat umgås med hans kompisar. Fast inte utan Joakim... Än så länge alltså.

Idag är den första dagen på länge som jag trodde jag skulle spendera lite mer.. som vanligt. Alltså åka hem efter skolan, äta, ta det lugnt och sedan plugga och slappa på egen hand. Utan pojkvän och lite smått isolerat. Riktigt så blev det inte.
Istället åt jag lunch/fikade med Maja och Anja från klassen och efter ca fyra timmar skildes jag och Maja åt (Anja åkte iväg tidigare). Jag var på snudd att följa med Maja hem men tänkte att jag skulle kolla in en butik innan jag åkte hem och plugga, och tur var ju det. Jag hann bara säga hej då till Maja så upptäckte jag att Elin ringt, och ytterliggare några sekunder senare får jag tag på henne och vi planerar in att vi ska äta middag tillsammans. Alltså blev det en tur till butiken, hem och plugga en kort stund och sedan umgås med Elin i några timmar. Klockan var nästan nio på kvällen innan jag var hemma och då blev det mer prat i telefon än pluggande. Ja.. Visst är det synd om mig?! Eller kanske inte. Jag hade faktiskt jäkligt kul även om min plånbok är avsevärt tunnare.

Imorgon blir det nog inte mycket bättre, men jag ska försöka uppdatera lite mer om vad som hänt den senaste veckan redan imorgon.

God natt och in i dimman.

Som jag i tidigare inlägg nämnde händer det en hel del med Joakim, och såklart har det nu hänt ännu mer.

Igår när vi umgicks tillsammans med hans kompis Micke blev det på en minut bestämt att, efter att Micke sagt att han vill träffa mina katter, jag, Fläckis och Pilvi ska bo hos Joakim i helgen. Joakim själv är väldigt glad över att jag faktiskt trivs så bra i hans lägenhet (det gör jag. Han har ett riktigt kök och inget är lika sunkiga och slitna som mina saker) men jag förvånad lite över att han inte blev skrämd då jag påpekade att vi faktiskt kommer vara sambos i helgen. Hans största reaktion var nog att han log, och det är ju bra.

Det är nog egentligen lika bra att jag bor hos honom i helgen. Vårat schema börjar vara fullspäckat och under den enda lugna tiden som finns behöver båda plugga, så varför inte sitta tillsammans och ha Fläckis och Pilvi där samtidigt? Det ska bli mys!

Sedan jag träffade Joakim har mitt liv förrändrats drastiskt. Det är snart en vecka sedan som jag hade en helt lugn kväll hemma själv framför TVn med broderiet och lite te. Istället för det har jag nu pendlat mellan Joakim, skolan och hem om jag inte varit med och träffat hans kompisar eller varit, hela två gånger, hos hans mamma. Till och från börjar jag känna mig ganska matt även om jag har det roligt. Mitt behov av lugn har inte stimulerats särskilt mycket och jag är rädd att det snart tar ut sin rätt. Konstigast med detta är dock att de kvällar jag faktiskt varit hemma (eller hur man nu ska se det. Har oftast kommit hem efter kl 18) så har jag ganska snart blivit rastlös och velat ha Joakim här omgående. Sikken grej det här med kärlek är...

Till helgen blir det återigen fullt upp, men jag kommer inte fara hem. Istället ska jag bo hos Joakim och ta med mig katterna dit. Det ska bli intressant, särskilt med tanke på att Joakim tidigare idag lite sött kommenterade till hans kompis (när vi pratade om Fläckis och Pilvi) att det kändes som att ha fått två barn. Jag vet, man tänker lite "Aaawww!" Jag har en söt pojkvän.

Nu är det iväg till Joakim igen, fast nu blir det en lugn kväll med middag och TV. Det behövs!

Det krävdes ingen lång diskussion, utan efter några minuter in på samtalet enades vi och skakade hand på det. Jag och Joakim är nu tillsammans - han är min pojkvän och jag är hans flickvän.

Inom mig försigår en lite udda diskussion:
Röst 1: Det kanske känns lite konstigt, men jag har pojkvän.
Röst 2: Va? Nej nu skojar jag?
Röst 1: Nej det är säkert, jag har pojkvän!
Röst 2: Haha, nej nu driver jag med mig själv. Inte har jag pojkvän.
Röst 1: Jo, det är säkert. Jag är tillsammans med Joakim.
Röst 2: Är jag verkligen säker på det?
Röst 1: Ja det är sant!
Röst 2: Oj... ja jag kanske faktiskt har blivit tillsammans med honom nu.
Röst 1: Nej, inte kanske. Jag är det!
Röst 2: Hjälp.. ja det är jag ju faktiskt...

Lite skumt ja, men jag har trots allt varit singel i två och ett halvt år och jag trodde snarare att jag skulle kalla någon annan för min pojkvän men... så blev det inte.

Ikväll ska jag träffa flera av Joakims kompisar och för första gången på fullt allvar (incidenten med en av hans kompisar räknas inte) kommer jag presenteras som han flickvän. Det känns väldigt bra, men också fortfarande ganska absurt och overkligt...

Tentan är äntligen färdig. I två timmar satt jag i skrivsalen och skrev tills handen började domna bort (ja, den började faktiskt göra det). Det känns otroligt skönt att äntligen slippa den och nu främst se fram emot ett antal grupparbeten och hemtentor istället för panikpluggandet och nojan över vad som kan komma på provet. Nu är det över, men hur det gick vet jag inte. Delvis känner jag mig totalt körd, som att jag inte fått några poäng alls, delvis tror jag att jag blir godkänd. Omtentan är först om några veckor, så jag hinner ta det lugnt ett tag till.

Nu sitter jag hemma och väntar på att Andreas ska höra av sig. Tanken var att vi skulle ses idag när han ändå var i Uppsala, men så ser det inte ut att bli. Arg är jag inte, hur kan jag vara det när han kanske inte orkar ses pga en ordentlig huvudvärk? Besviken är jag ändå. Funderar på att ringa Joakim istället och se om jag kan möta upp honom lite tidigare än tänkt, eller om jag ska vänta med även det. Tills vidare ska jag unna mig att läsa en roman - det har jag knappt gjort sedan jag flyttade och jag behöver en bra bok. Och så har jag mitt broderi. Det är skönt att kunna njuta av de små sakerna, men de är trots allt de mest fantastiska. Fortfarande sitter jag ibland och dagdrömmer om den där dagen som kommer när jag pluggat klart, fått jobb och flyttat till en större lägenhet. Då slipper jag det där med att behöva göra saker på fritiden. Faktiskt är det trots allt så att som student är man aldrig riktigt ledig. För att orka läsa allt måste man ofta unna sig en paus, och därmed har man inte en åtta timmars arbetsdag.

Men fy vad jag klagar! Jag har ju egentligen mycket att se fram emot! Läsning, broderi, umgås med Joakim och kanske ta en fika med Elin om hon har tid! Om ni undrar ska jag försöka läsa Catarina och kärlekens pris av Olov Svedelid, men jag har inga höga förväntningar om den. Den första boken i serien var bra, den andra var tjatig, så vad är då den tredje som detta är? Jag tröstar mig med att jag har fler böcker i bokhyllan och ännu fler på biblioteket. Snacka om tur!

Bloggen har stått tyst en vecka och utan minsta lilla insats från min sida att skriva någonting. Är det för att jag suttit och pluggat konstant? Nej. Inte heller är det för att hela min tillvaro stått stilla - faktiskt! Under veckan som gått har jag varit förvånansvärt social. För att vara jag alltså.

För ett par veckor sedan gjorde jag en ny bekantskap i en uppsalabo vid namn Joakim. Förra fredagen började vi umgås lite mer och under veckan har vi spenderat en hel del tid tillsammans. Riktigt trevligt. Till och från känns det dock dumt att det var just nu vi började umgås i och med att jag faktiskt har tenta om mindre än en vecka. I torsdags skulle jag nog säga att det var som värst. Tanken var att jag skulle umgås med Joakim på onsdagen, träffa Elin en sväng på fika på torsdagen och där emellan plugga plugga plugga. Såhär blev det:
Jag träffade upp Joakim på onsdagen och vi gick hem till mig för att äta och se på Stolthet och fördom (och till min väldigt stora förvåning gillade karln filmen!) Det blev en del pratande också och istället för att gå hem sov han över. Jag klagar inte. Det blev dock lite problem på torsdagen då jag inte hade något till frukost (bakningen blev aldrig av), så vi gick hem till Joakim för att äta. Sedan blev det lite hastigt och lustigt då jag var tvungen att rusa iväg för att möta upp Elin. En fika, en tur till H&M och en lättare plånbok senare kom jag hem. Klockan var nästan 19.30, så det var dags för middagen. Efter bara en liten stund var det otroligt tråkigt att vara själv, så jag ringde Joakim och bjöd över honom på middag igen. Soppan var ändå tvungen att ätas upp. Så.. Inget plugg den kvällen då Joakim sov över även denna natt. Efter det har jag varit själv däremot, och det är frustrerande tråkigt. Men jag pluggar litegrann åtminstone.

Så, nu är det söndag och jag ska snart roa mig med att åka till Willys. Efter några dagars paus från Andreas har jag hört av mig och bett honom ringa upp, så får se när det blir av. Annars blir det mer pluggande, men planer på att träffa Joakim (tror dock inte det) eller bjuda över Calle finns också. Så har jag insett att jag definitivt är norrlänning när klockan är över ett och dessa planer inte bestämts än. Tss.. impulsivitet är nog inte riktigt min grej.