ute på vischan
återigen är jag ute på landet, i indal som ligger ett par mil utanför sundsvall. det är rätt trevligt att hälsa på mormor och morfar, särskilt nu när jag träffar dom mer sällan än förut. dessutom ska vi på släktfotografering.
det jag först och främst vill påpeka att jag faktiskt vill träffa mormor och morfar, men just nu ångrar jag nästan att jag följde med, åtminstone utan att ställa en hel del vilkor. jag tänker inte gå in på en massa detaljer, men jag tänker påpeka att både mina föräldrar OCH min syster är skyldig mig en hel del pengar, de har inkomst, jag har ingen alls för tillfället och jag ska snart flytta till stockholm och använda mina sparade pengar till det. det har faktiskt varit påfrestande att leva på så lite som möjligt, ibland bara ca 4000:- i månaden. först och främst kan jag då påpeka att det är HÄLFTEN av vad existensminimum är. HÄLFTEN!! PLUS att jag lever på pengar som jag sparat och de är i sin tur lånade från csn. jag har nu lånat över 100 000:- av csn och jag kommer inte ha betalat av det innan jag är 40. ändå tycker min så jäkla kära syster att jag ska betala 1/3 av kostnaden för resan ner hit till sundsvall, fast vi är fem vuxna! hur i helvete går det ihop?! som tur är höll iaf pappa med mig när han förstod hur han menade att cissi tyckte vi skulle dela upp det. han trodde först att 1/3 var utefter mig, syster och hennes sambo, men nej, det är delat på 3 hushåll. faktum är ju att enda anledningen till att vi måste hyra en buss är för att syster nu har två barn och det "problemet" ska jag gå in på nu.
min syster fick sitt första barn för två år sen, då var hon 22 år, skulle fylla 23. hennes situation är sådan att hon har ett jobb som inte ger allt för bra betalt, men inte allt för dåligt heller. hon trivs inte och vill byta, kanske tom plugga vidare. hennes kille håller fortfarande på att utbilda sig och är klar om ca 1 år tror jag. det är egentligen här man börjar undra hur smart det är att skaffa barn när den ena föräldern fortfarande pluggar. det ger ju såklart en sämre inkomstsituation och det blir självklart i längden svårare att ta hand om barnen när man har mindre pengar.. särskilt när de så fort första barnet föddes flyttade in i en större lägenhet, vilket jag håller kvar på att de än så länge faktiskt inte skulle ha behövt. de bodde i en trea förut och nu i en fyra. det var inte sån stor prisskillnad på lägenheterna, kanske 500:-, men det är 500:- mer i månaden att betala. pga detta kan jag inte tycka synd om dom för deras situation när de satt sig i den själv. att de, läs syster, då tycker att det är rättvist att jag ska betala så pass mycket för resan när de även är skyldiga mig pengar känns då bara mer snålt och mer otacksamt mot mig när de faktiskt fått lånat flera tusen.
jag har pratat om det här med andreas, och han som har lite mer distans till situationen, men ändå har sett det på så nära håll känns mer pålitlig att lyssna på. dessutom håller jag mer om hans åsikter. en sak han sa, som jag faktiskt håller med i är att de borde kunna visa ett uns av tacksamhet och låta mig slippa betala, för ärligt talat har jag inte fått mer än ett "tack" när jag fört över pengarna till dom. nu tänker jag inte låna ut mer pengar till nån i min familj! kanske lillebror, men inte nån annan. det spelar ingen roll vad de har för problem, de får ta tag i det och lösa det på egen hand. jag är så sjukt less på att alla i familjen tar mig för givet att jag ska vara snäll och låna ut pengar till dom. även mina föräldrar har satt sig i en taskig sits själva och får även de ta sig ur den på egen hand. jag som är student och lever på under existensminimum ska inte behöva låna ut en jäkla massa pengar som jag själv har lånat från csn eller fått från annat håll.
det är som andreas sa: "en person ska inte betala mest i förhållande till sin icke-existerande inkomst". han fortsätter med att ingen av dom borde kräva något av mig förrän varenda krona är betald tillbaka till mig. faktum är att jag får tillbaka pengar mer sällan än varje månad. jag blir bara mer och mer arg för hur de tänker och beter sig. om de har behövt låna pengar, varför försöker de inte ändra sina vanor, skita i att köpa vissa saker och betala tillbaka det de är skyldiga! skulle jag få tillbaka allt skulle jag kunna gå 1-2 terminer utan att ta studielån! dvs det skulle hindra så att mina skulder skulle växa allt för mycket.
mamma, jag vet att du kommer läsa det här. du kanske ska börja tänka på hur situationen är och INTE börja tjafsa med mig om att jag beter mig orättvist, för det gör jag inte! så som det ser ut nu hade det blivit billigare för mig att ta bussen hit och tillbaka och jag hade hellre gjort det än att nästan behöva gå på betalningsvilkor som jag inte verkar ha nåt att säga till om i. det är deras vilkor, inte mina och alla verkar ska tvinga mig att gå med på nåt som är orättvist. andreas är inte den enda jag har tagit upp det med, och det är inte någon som håller med min familj. vad säger det egentligen!? bara att jag säger att jag lever på lånade pengar och att de står i skuld till mig är tillräckligt för att visa på det väsentliga.
fy fan vad sjukt less jag är på min familj just nu! nu vill jag mer än någonsin flytta och är mer än någonsin säker på att jag inte kommer vilja flytta tillbaka.
igen, mamma, tänk på det jag har skrivit här. det är ingen idé att du försöker ta upp det med mig och "övertala" mig att jag har fel, är orättvist eller något sådant. det är DU som inte kan hantera pengar och det går ut över chrille så att han inte kan lära sig hantera pengar heller. ta lite ansvar för fan och försök få cissi att göra detsamma! försöker du ta upp det med mig kommer jag att gå iväg för det är ingen idé att diskutera med dig. du lyssnar inte ordentligt och verkar inte kunna tycka att det är du själv som har gjort fel en stor del av ditt liv. det handlar om prioriteringen och jag tycker att alla ni har prioriterat fel många gånger.
jag pratade som sagt med andreas om det här och han erbjöd sig att lägga ut pengar så jag kunde fara ner till stockholm så fort som möjligt, och att jag ska fara ner dit två gånger istället för en. jag har frågat chrille om han kan ta hand om katterna och resten av lägenheten i utbyte mot att han, emma och några kompisar kan vara där och umgås ifred från vuxna.. så länge de inte skitar ner för mycket såklart, och han gick med på det innan jag ens sa det om att ha folk där. nåja. chrille ställer iaf upp utan att kräva en jäkla massa tillbaka (som att tycka att jag ska göra det ena eller det andra som tack när jag känner att jag inte kan). igen blir det samma sak där. varför kräver cissi och mamma att jag ska ställa upp och göra gentjänster när de själv inte visar tacksamhet för att ha fått låna en massa pengar.. och det är verkligen en massa pengar!
ska jag ta bussen hem och komma mig iväg tidigare? jag tror nästan jag gör det. det skulle vara mycket mera värt än att stanna här.
det jag först och främst vill påpeka att jag faktiskt vill träffa mormor och morfar, men just nu ångrar jag nästan att jag följde med, åtminstone utan att ställa en hel del vilkor. jag tänker inte gå in på en massa detaljer, men jag tänker påpeka att både mina föräldrar OCH min syster är skyldig mig en hel del pengar, de har inkomst, jag har ingen alls för tillfället och jag ska snart flytta till stockholm och använda mina sparade pengar till det. det har faktiskt varit påfrestande att leva på så lite som möjligt, ibland bara ca 4000:- i månaden. först och främst kan jag då påpeka att det är HÄLFTEN av vad existensminimum är. HÄLFTEN!! PLUS att jag lever på pengar som jag sparat och de är i sin tur lånade från csn. jag har nu lånat över 100 000:- av csn och jag kommer inte ha betalat av det innan jag är 40. ändå tycker min så jäkla kära syster att jag ska betala 1/3 av kostnaden för resan ner hit till sundsvall, fast vi är fem vuxna! hur i helvete går det ihop?! som tur är höll iaf pappa med mig när han förstod hur han menade att cissi tyckte vi skulle dela upp det. han trodde först att 1/3 var utefter mig, syster och hennes sambo, men nej, det är delat på 3 hushåll. faktum är ju att enda anledningen till att vi måste hyra en buss är för att syster nu har två barn och det "problemet" ska jag gå in på nu.
min syster fick sitt första barn för två år sen, då var hon 22 år, skulle fylla 23. hennes situation är sådan att hon har ett jobb som inte ger allt för bra betalt, men inte allt för dåligt heller. hon trivs inte och vill byta, kanske tom plugga vidare. hennes kille håller fortfarande på att utbilda sig och är klar om ca 1 år tror jag. det är egentligen här man börjar undra hur smart det är att skaffa barn när den ena föräldern fortfarande pluggar. det ger ju såklart en sämre inkomstsituation och det blir självklart i längden svårare att ta hand om barnen när man har mindre pengar.. särskilt när de så fort första barnet föddes flyttade in i en större lägenhet, vilket jag håller kvar på att de än så länge faktiskt inte skulle ha behövt. de bodde i en trea förut och nu i en fyra. det var inte sån stor prisskillnad på lägenheterna, kanske 500:-, men det är 500:- mer i månaden att betala. pga detta kan jag inte tycka synd om dom för deras situation när de satt sig i den själv. att de, läs syster, då tycker att det är rättvist att jag ska betala så pass mycket för resan när de även är skyldiga mig pengar känns då bara mer snålt och mer otacksamt mot mig när de faktiskt fått lånat flera tusen.
jag har pratat om det här med andreas, och han som har lite mer distans till situationen, men ändå har sett det på så nära håll känns mer pålitlig att lyssna på. dessutom håller jag mer om hans åsikter. en sak han sa, som jag faktiskt håller med i är att de borde kunna visa ett uns av tacksamhet och låta mig slippa betala, för ärligt talat har jag inte fått mer än ett "tack" när jag fört över pengarna till dom. nu tänker jag inte låna ut mer pengar till nån i min familj! kanske lillebror, men inte nån annan. det spelar ingen roll vad de har för problem, de får ta tag i det och lösa det på egen hand. jag är så sjukt less på att alla i familjen tar mig för givet att jag ska vara snäll och låna ut pengar till dom. även mina föräldrar har satt sig i en taskig sits själva och får även de ta sig ur den på egen hand. jag som är student och lever på under existensminimum ska inte behöva låna ut en jäkla massa pengar som jag själv har lånat från csn eller fått från annat håll.
det är som andreas sa: "en person ska inte betala mest i förhållande till sin icke-existerande inkomst". han fortsätter med att ingen av dom borde kräva något av mig förrän varenda krona är betald tillbaka till mig. faktum är att jag får tillbaka pengar mer sällan än varje månad. jag blir bara mer och mer arg för hur de tänker och beter sig. om de har behövt låna pengar, varför försöker de inte ändra sina vanor, skita i att köpa vissa saker och betala tillbaka det de är skyldiga! skulle jag få tillbaka allt skulle jag kunna gå 1-2 terminer utan att ta studielån! dvs det skulle hindra så att mina skulder skulle växa allt för mycket.
mamma, jag vet att du kommer läsa det här. du kanske ska börja tänka på hur situationen är och INTE börja tjafsa med mig om att jag beter mig orättvist, för det gör jag inte! så som det ser ut nu hade det blivit billigare för mig att ta bussen hit och tillbaka och jag hade hellre gjort det än att nästan behöva gå på betalningsvilkor som jag inte verkar ha nåt att säga till om i. det är deras vilkor, inte mina och alla verkar ska tvinga mig att gå med på nåt som är orättvist. andreas är inte den enda jag har tagit upp det med, och det är inte någon som håller med min familj. vad säger det egentligen!? bara att jag säger att jag lever på lånade pengar och att de står i skuld till mig är tillräckligt för att visa på det väsentliga.
fy fan vad sjukt less jag är på min familj just nu! nu vill jag mer än någonsin flytta och är mer än någonsin säker på att jag inte kommer vilja flytta tillbaka.
igen, mamma, tänk på det jag har skrivit här. det är ingen idé att du försöker ta upp det med mig och "övertala" mig att jag har fel, är orättvist eller något sådant. det är DU som inte kan hantera pengar och det går ut över chrille så att han inte kan lära sig hantera pengar heller. ta lite ansvar för fan och försök få cissi att göra detsamma! försöker du ta upp det med mig kommer jag att gå iväg för det är ingen idé att diskutera med dig. du lyssnar inte ordentligt och verkar inte kunna tycka att det är du själv som har gjort fel en stor del av ditt liv. det handlar om prioriteringen och jag tycker att alla ni har prioriterat fel många gånger.
jag pratade som sagt med andreas om det här och han erbjöd sig att lägga ut pengar så jag kunde fara ner till stockholm så fort som möjligt, och att jag ska fara ner dit två gånger istället för en. jag har frågat chrille om han kan ta hand om katterna och resten av lägenheten i utbyte mot att han, emma och några kompisar kan vara där och umgås ifred från vuxna.. så länge de inte skitar ner för mycket såklart, och han gick med på det innan jag ens sa det om att ha folk där. nåja. chrille ställer iaf upp utan att kräva en jäkla massa tillbaka (som att tycka att jag ska göra det ena eller det andra som tack när jag känner att jag inte kan). igen blir det samma sak där. varför kräver cissi och mamma att jag ska ställa upp och göra gentjänster när de själv inte visar tacksamhet för att ha fått låna en massa pengar.. och det är verkligen en massa pengar!
ska jag ta bussen hem och komma mig iväg tidigare? jag tror nästan jag gör det. det skulle vara mycket mera värt än att stanna här.