En Katts Dagbok

Den senaste tidens kärleksbekymmer och allt som följt därefter har fått mig att börja tänka en hel del på just ämnet kärlek. Människan är ett socialt djur och är inte menad att leva i ensamhet. Alla söker vi kärlek och det är nog ytterst få som i hela sitt liv vill leva utan någon att älska och som älskar en tillbaka. Jag tillhör definitivt inte den gruppen.

Ibland verkar det som att en stor del av ens tid och liv går till att just hitta den där speciella personen man vill spendera resten av livet med, och man gör tappra försök med diverse personer man blir tillsammans med. Erfarenheterna är kanske inte alltid roliga i slutändan men med lite tur går man ur det med att veta att man har lärt sig något - vad man vill ha och inte vill ha hos "den rätte(-a för er som föredrar tjejer)"
Varför är det då ibland så svårt att när man väl är singel och kanske känner att alla män/kvinnor är svin, skit eller bara inget att ha, att man spenderar ordentlig tid till sig själv och gör det man vill för att kunna må riktigt bra? Är kärlek alltid så viktigt?

Vem är då den rätte? Det är den perfekta mannen (eller kvinnan) som ska motsvara alla våra ideal om den perfekta partnern, men finns det en sån person?

För mig personligen finns det några kriterier som gör att killen är perfekt. Det är att han inte är kattallergiker (har någon av mina ex inte varit allergisk??), rolig, intressant att diskutera med och ja, såklart en hel del andra vanliga saker som alla vill ha hos sin partner. Jag vill verkligen att min kille ska kunna vara romantiskt uppvaktande och bjuda på middag och göra extremt gulliga saker mot mig. Och såklart vara väldigt gosig av sig.

Jag tror jag gjorde det klantigaste någonsin förra veckan när min familj berättade att det var ju snart midsommar. I god tro fick jag för mig att det var på måndag (vet inte varför) och har ändå inte riktigt idats plannera något. Ingen kompis har hört av sig, men så har ju inte jag hört av mig till någon heller så jag tycker inte synd om mig. Dessutom känns det inte som en speciell grej. Jag har ingen lust att springa runt en midsommarstång i vilket fall.

Hursomhelst spenderade jag dagen med att först cykla till Maxi för att lämna tillbaka vattenkokaren jag köpte igår (som jag köpte efter att ha lämnat tillbaka den jag fick i julas eftersom denna börjat läcka). Klantighet både från mig och kassören när han frågade om jag ville ha pengarna på kortet och jag sa ja. Jag trodde han menade bankomatkortet men han trodde jag förstod att han menade icakortet. Nu har jag alltså 250:- på ett kort jag inte riktigt vet hur jag ska använda och pengarna vill jag ändå använda på en annan affär. Jag kan tala om att Maxis utbud på vattenkokare var skitdåligt!

Jag kom hem, skrev lite och läste desto mer. Jag var duktig och läste ut boken jag höll på med (Abdikationen, rätt bra faktiskt). I det stora hela väntade jag mest på att mamma skulle ringa och säga när jag kunde komma över. Det tog ett tag men det gör inte så mycket. Jag for alltså dit, åt och tittade på tv med mamma för Chrille var taskig och for till stan.

Nu är jag alltså hemma och har tänkt försöka skriva lite till och eventuellt se lite på film. Inget jättespännande men det får duga. Helt tråkigt kanske det inte blir.. eller, men rätt film så borde det inte det.

De senaste 2-3 dagarna har jag börjat ha ganska allvarliga funderingar på mitt liv. Helt bra måste jag erkänna att jag inte mår än, men med tanke på omständigheterna som varit och delvis är så är det inte så konstigt. Jag är rätt trött på hur saker är och måste försöka börja göra mer saker. Jag har iof skrivit en hel del och det är jag stolt över, men jag tänkte mer socialt, framförallt för att jag vill kunna fokusera tankarna på annat än allt det jobbiga. Sen så har jag ändå en ljus punkt som jag verkligen vill fokusera på och framhäva och verkligen få att funka.
Andra saker har jag däremot tänkt att det kanske är bra om jag stänger ute. Jag orkar helt enkelt inte med det och så som det ser ut nu så blir det inte direkt bättre, så ur många synvinklar skulle jag må bäst av att helt enkelt stänga den dörren för att helt kunna öppna den nya som står på glänt framför mig.

Det är bara rätt jobbigt att verkligen arbeta på att vara glad och positiv när en massa tankar om det jobbiga och svåra kommer med jämna mellanrum ibland. Jag får försöka hoppas att jag kan fokusera på allt skrivande (har idéer till 4 noveller och 4 romaner just nu så det är en del) och hoppas att jag mår bättre av det. Jag ser för övrigt fram emot att börja på skrivarlinjen i höst. Jag tror det kan vara skönt och bra att få skriva en massa när det är det jag vill även om det är lite tråkigt att läsa på distans, men så vill jag absolut inte flytta igen. Jag har iof funderat på att flytta till Stockholm igen men det blir först till nästa höst och om omständigheterna tillåter det.

En annan tanke som jag haft som jag har börjat undra om andra personer med husdjur har. Det har hänt flera gånger när jag gosat med katterna, suttit ute med dem eller gjort nåt och någon av dem är bredvid mig, så är det som att jag helt plötsligt ser dem och inser att hon/de faktiskt är en katt (inget nedvärdernade med det). Det får mig att tänka att jag ser dem verkligen inte som mina husdjur eller bara som mina katter i vanliga fall och det är jag lite fascinerad över. Alla som har husdjur och verkligen älskar dem som man bör göra vet kanske hur det är.

Jag vill för övrigt även skriva in ett meddelande till min vän Räv (nej, inte du Fjällräven som vissa kallar dig). För din skulle så har jag nu försökt skriva med stor bokstav och det är till och från drygt, men varsogod! Nu borde du vara stolt över mig. =)

jag har insett att jag börjar känna mig som en ytterst tråkig människa. det händer otroligt lite och jag har därför egentligen ganska lite att tillföra i konversationer eller mitt bloggskrivande - vilket ändå sällan händer. det mest spännande som hänt den här veckan är antingen att pappa fyller år idag, att jag satt och spelade en massa civ 3 igår och att min trådlösa mus är knäpp och slutade fungera helt eller att calle var här. calle åkte dessutom hem i måndags men det står fortfarande på topp.

okej, att väldigt lite händer är faktiskt mitt eget fel. hade jag jobbat eller gjort något som gör att jag är ute och socialiserar mig lite mer så hade jag kanske haft lite mer att berätta men... äh.. jag kan faktiskt erkänna att jag är för lat för att jobba, men så lever jag på sparade pengar oxå så ingen kan kalla mig för snyltare! HA!

dock är det lite ironiskt. jag har sett till att försöka skriva en massa både på några noveller och ett par romaner men det har till och från kännts allt för påtvingat även om jag faktiskt fått mig till att skriva en del. igår beslöt jag mig därför för att ta en paus från skrivandet också - alltså att jag får skriva men istället ägna min tid till att läsa, spela eller se på tv och bara slappa, men hur gick det då? igår var jag extremt rastlös så jag tittade en del på south park men iddes såklart inte göra det så mycket. läsa ville jag inte för boken jag håller på med är lite konstig och därför läste jag inte heller. istället satt jag och tittade ut och filosoferade på det ena och det andra och till slut började jag tänka på mitt skrivande (för spela kände jag inte riktigt för). till slut satt jag vid tvn och såg simpsons och skrev ner lite saker till berättelserna. därefter bestämde jag mig för att nu attans skulle jag spela civ 3! det gjorde jag alltså tills musen började strejka och när jag slutat vara arg på den fortsatte jag med skrivandet. lade mig även och antecknade lite innan jag skulle sova.

kort sagt. en dag som jag skulle pausa från skrivandet blev istället en dag där jag satt och tänkte på det en massa ändå, men det var ju skönt att hålla på med det utan att känna att jag måste.

och hur har det gått idag? jag har redan kommit på en idé till en ny novell och antecknat en del på en av romanerna och jag har knappt varit hemma. strax ska jag sätta mig ute med katterna och troligtvis skriva lite till men först ska jag försöka läsa och se om jag kommer in i boken. historianörd som jag är så känner jag att jag måste läsa den iom att den handlar om drottning kristina som också är en av mina förebilder ur ett historiskt perspektiv. ja, jag har sådana och ja, jag är rätt konstig och kanske även nördig men det gör inget.


dagens irritation: folk som går/cyklar förbi på vägen utanför och lockar på mina katter (som går i koppel här utanför). varför?! de ska inte kela med katterna iaf utan de far bara förbi! är det så roligt att två katter lägger märke till att just ni far förbi?! gah.. dumma människor

för det är väll så deltagarna i "rent hus" och "lyxfällan" skildras?

japp, jag har sett båda programmen OCH läst aftonbladet, vilket i sig är en lite rolig tidning som lägger mer tid på artiklar om kändisar än om händelser som faktiskt gör skillnad i världen.

jag stör mig så fruktansvärt mycket på när före detta deltagare i dessa, och liknande, program pratar med tidningarna, snyftar lite och menar att deras liv är förstört eller att de helt enkelt bara blivit negativt skildrade.

vi kan börja med programmet "rent hus". här är det alltså folk som inte städar, lever bland mögel, skadedjur och allt vad det nu heter. jag har varit hos folk som har det smutsigt men hos människorna som är med i det här programmet skulle jag aldrig komma hem till. strax efter första avsnittet hade aftonbladet pratat med deltagarna och de hade varit ledsna för att de hade svårt att få jobb osv pga det som visats i programmet samt att tv3 vinklat dem som smutsiga grisar.
1. okej, skitsynd att ni har svårt att få jobb för hur ni har det hemma, men att ni faktiskt lever i ett direkt äckligt hem kanske gör att arbetsgivarna tänker till och undrar hur mycket ansvar ni tar och när ni säger att det är rent, hur rent är det då?
2. ni blir vinklade som smutsiga grisar. är det konstigt? skulle de inte ha filmat all mögel och visat hur äckligt det faktiskt är hemma hos er? ni fick vara med i programmet av en anledning!! det räcker väll med att de filmar lägenheten i stort så ser man att ni ÄR smutsiga grisar!
3. som sagt så fick ni vara med i programmet av en anledning. det är knappast heller så att någon från tv3 ringde och sa att de tänkte komma hem till er, utan ni ansökte och tackade ja! saker på tv vinklas ALLTID! ni har på er ansvaret där själv för ni visas inte ha gjort något som ni inte har. ni visas som det ni faktiskt är. folk som inte kan städa och lever i ett äckligt hem!

och nu till "lyxfällan"
det här programmet har gått i några säsonger nu och det är tänkt att folk ska få hjälp med sin ekonomi för oftast har de otroligt höga skulder, ser inte var pengarna tar vägen, orkar inte tänka på alla skulder och köper istället mer saker som de egentligen inte behöver. även med deltagarna i detta program har aftonbladet varit och pratat med, och såklart är det många klagovisor även här. vissa klagar över att de skildrats som oansvariga, några tonårspojkar som snyltare på sina föräldrar och vissa menar att livet är förstört för att de kan nu inte lägga pengar på resor, nöjen och liknande.
1. har man en otroligt stor skuld till banken, föräldrar eller någon annan person eller myndighet och vägrar att se den och istället köper mer istället för att betala av det som ska betalas av, ja då måste jag säga god morgon för sådana människor som ni är oansvariga. ibland har man otur med sina inköp, ibland tänker man inte igenom dem ordentligt men om det händer gång på gång och att man tar på sig mer.. ja.. ringer det ingen klocka i era små huvuden?
2. om man efter lyxfällan tycker att man lever dåligt för att man måste betala tillbaka så mycket man har i skuld att man inte kan ta med sig familjen utomlands så kan man ju faktiskt tänka på lite andra alternativ. hade det varit bättre att leva som förut och dra på sig mer skulder för att man vill att barnen ska få åka till mallorca eller att man istället kanske reser till någon släkting i en vecka eller två eller istället försöker hitta på bra alternativ så att skulderna man har minskar istället? sluta klaga på att det kostar så jäkla mycket att fixa pass och hitta på något annorlunda istället!
jag kan ta ett personligt exempel. jag har aldrig varit utomlands, inte ens efter att jag flyttat hemifrån och sparat en del pengar. jag har fortfarande inte råd och det hade inte min familj heller när jag bodde hemma. däremot har jag varit hos mina morföräldrar varje sommar när jag bodde hemma och jag tyckte att det var roligt. när ni föräldrar känner att ni vill ge era barn det bästa så är det jättebra, men bra saker kan komma i mindre lyxiga förpakningar så som ni ser det. det kanske är bra att förbereda barnen för det verkliga livet istället för att lära dem att lägga pengar där de inte har råd.
3. även här så sänds "lyxfällan" i tv och är därför vinklat! och även här så är det så att ni kära små deltagare fick vara med och ni tackade ja till det av en anledning!

vad ska komma här näst? snart kommer väll de före detta deltagarna i "du är vad du äter" och säger att det är synd om dem och att producenterna på tv3 är onda för att de skildras som tjockisar som äter och lever ohälsosamt! skillnaden här är att de i efterhand ser att det var faktiskt så de gjorde!

är det bara jag som tycker att det känns oerhört tröttsamt med vuxna människor som klagar såhär över en situation som de själva satt sig i?