En Katts Dagbok

Jag vet inte om det är för att det är söndag eller för att vintermörkret på allvar börjat lägga sig över Umeå, men jag är så trött om dagarna nu för tiden.

Inte särskilt mycket händer heller. I veckan har jag varit och storhandlat, vilket behövdes. När man inte har mycket att äta så känns det som en lyx att igen ha mycket att välja mellan.
Så har jag varit på Maxi med mamma, och även på Ö&B. Jag handlade nog liiiite för mycket. Men nu ska jag knappt köpa något mer den här månaden, så jag får överleva.
Det var tänkt att jag skulle baka idag, men har det blivit så? Nej. Jag sitter mest och gäspar och orkar inte göra särskilt mycket. För det finns ju mycket viktigare saker att göra... Eller ja...

Den här veckan har jag skrivit 7 av de 10 sidor jag satt upp som mål att skriva. En anledning till att det inte blev något mer är för att jag ska påbörja ett nytt kapitel och håller nu på att göra förarbete på en massa detaljer. Så, jag kan vara snäll mot mig själv och säga att jag lyckades, för om det inte var för antecknandet hade jag varit nära iaf. Imorgon ska jag påbörja en ny omgång och återigen försöka skriva 10 sidor, men helst mer. Det är ju alltid helst mer.

Vad mer kan jag skriva om? Som sagt så händer det ytterst ytterst lite för mig nu. Dock har jag återupptagit min vana att se på japanska dramaserier, och oj så jag saknat det. Att se någon som är riktigt bra åtminstone. Gokusen såg jag klart idag - det tog bara tre dagar att få mig till att se sista avsnittet. Innan jag gjorde det har jag spenderat ett par dagar med att titta på Hana yori dango 2 igen så att jag snart kan se filmen.
Jag kom fram till igår att det är nog riktigt riktigt tur att jag bor själv när jag tittar på dem. Jag blir nog alldeles för inne i det, och ibland är det ju faktiskt ganska känslosamt. Det finns en anledning till att jag ibland tänker på när Andreas bodde här och jag reagerade en massa när vi tittade på något. Som tur är tyckte han att det var gulligt, men ja.. Poängen är den att serierna är bra!

Så, finns det någon rolig anekdot att berätta? Dessvärre inte. Jag är nog lite för mycket i min egen värld för det.

Men! Det är ändå tur att det finns en del saker i livet som gör att man ibland blir lite extra glad.

Som jag troligtvis nämnde i förra inlägget har jag nu tänkt få lite mer struktur på mina dagar. När man i princip bara är hemma så behövs det.

Mina huvudmål den här veckan är att börja göra mer yoga, eller någon mer typ av träning (yogan går inte så bra), samt skriva 10 sidor på min berättelse. Idag, tisdag, har jag lyckats få färdig den första, så nu är det bara nio sidor kvar.
Min låga produktivitet idag kan jag åtminstone skylla på att jag var och storhandlade. Jag sov lite väl lite och blev bara extra trött av ca 2 timmars promenerande på affärer för att försöka komma på vad jag skulle ha. Efter att jag kom hem och hade packat upp hände.. i princip ingenting. Jag åt och tittade mera på Gokusen, och ojojoj vilken bra serie det är! Jag kan inte bara se ett avsnitt, utan måste se nästa och nästa och nästa. Idag har jag hållit mig från att se så många, eftersom jag nu bara har 3 avsnitt kvar >.< Men men. Efter det ska det bli Hana yori dango säsong 2 och sedan Hana yori dango-filmen.
Jag är nog helt fast i japanska dramaserierträsket..

Nu börjar det dra ihop sig för en kvällsmacka! Och såklart se lite mer av Gokusen. Men jag måste säga att det efter ca 2 veckor av att knappt ha haft något att äta (nej, så hemskt har det inte varit. Mycket saker har fattats bara) så är det otroligt skönt att kunna öppna kylen, frysen och skafferiet och se.. MAT! Mat är inte överskattat. Men det lär bli till att äta morotssoppa väldigt många gånger den här månaden.. Men det gör inte så mycket. Jag kan ju tänka att jag mest ska sitta hemma och skriva ändå, så då kanske soppan är.. peppande? Nej, nu lurar jag bara mig själv. Men jag har lite annan mat som jag kan motivera mig med. Kanske en kaka eller en chokladbit? Det är dumt att köpa dyra saker för motivation. Choklad och kakor är ju för sjutton gott!

Nåja, lite till måste jag skriva innan jag drar mig till sängen.

Mjao och god natt.

Vi har börjat få allt mer snö här. Det började för någon timma sedan och håller på fortfarande. Det är fint, men jag måste erkänna att jag inte är motiverad till att vara ute = det kommer gå dåligt med mina promenader.

Det för in mig på det andra ämnet i titeln. Yoga. Ja, jag har nu börjat göra några försök att utöva det. Jag måste ju börja vara lite i form.. typ. Jag började igår att testa en del och har idag försökt två gånger. Självklart går det inte särskilt bra. Att fösöka göra övningar medan man står och läser beskrivningarna i boken samtidigt är det näsan dömt att misslyckas. Efter mina försök har jag dessutom blivit rätt stel i fingrarna. Jag ska göra några fler försök under veckan som kommer och samtidigt försöka komma på annan bra hemmaträning. Lite surt när det är för dyrt att skaffa träningskort egentligen.

I övrigt händer ganska lite. Jag har träffat Linnea och Elin några gånger under veckan. Jag och Elin var en tur på stan och handlade julklappar, så nu har vi bara två kvar var att inhandla. Det är riktigt skönt!

En negativ sak har (såklart) inträffat, och det gör att jag verkligen är mindre förtjust i att flytta. Förutom att jag inte hittar någonting längre så har jag nu slarvat bort sladden till min skrivare. När jag packade upp lådan med sakerna till datorn hittade jag en sladd som jag just då inte hade en aning om vad den var till, och igår när jag väl insåg att den var till skrivaren var den försvunnen. Jag har sprungit några varv runt lägenheten och även i källaren, men till ingen nytta. Sladden är borta. Den lär troligtvis komma fram när jag inte längre behöver den.

Som en sista sak kan jag påpeka att jag åter igen hittat en ny (eller "ny") japansk dramaserie som är riktigt lovande, nämligen Gokusen. Mmm... Matsumoto Jun... och många fler... Det är så jag nästan vill börja undervisa på en japansk skola. Synd bara att high schoolkillar är för lammköttiga.

Ja jag klagar igen... Jag borde ha lagt mig för lääääääänge sedan! Just nu diskuterar jag en massa med Tor, och det är väldigt behövligt.

En kortis kan jag nämna att jag under kvällen umgicks med Elin och Linnea. Såååå underbart roligt! Jag förstår inte varför vi (eller jag och mina andra kompisar) inte gör saker oftare.
Nåja. Ikväll hade jag riktigt kul, och det behövdes!

Imorgon blir det en större och bättre uppdatering.

//Tröttkatt

Nu måste jag börja skärpa mig! Bloggen står stilla allt för ofta. Dock har jag nästan aldrig något att berätta så det får bli en del funderingar som vanligt.

En sak har i och för sig hänt. Andreas var här och hälsade på i knappt ett dygn. Eftersom han skulle träffa en kompis och även spela ITG med min lillebror blev det lite mindre tid för oss att umgås. Men vi hann umgås! Det känns konstigt fortfarande, och lite overkligt, att han varit här. Senast vi träffades var när jag var på väg till och från skolan och stannade till i Stockholm i en knapp timma, och då var vi inte med varandra hela den tiden. Det var i augusti. Innan det var det januari när vi träffades sist. Hoppas att det blir oftare. Det är nog ingen jag kan vara så mycket mig själv med som med Andreas och jag saknar det. Jag saknar honom och att bara kunna sitta och prata om egentligen ingenting men att det ändå är intressant att prata om. När han var här satt vi och bara pratade och diskuterade i två timmar i sträck! Jag kommer verkligen sakna det eller att bara sitta och titta på TV med honom. Jag blev dessutom särskilt glad när han sa att jag hade en otroligt bra fingertoppskänsla när det gäller mat, te och sådant. Jag kanske är extra gammeldags kvinnlig när jag verkligen tycker om att han är så förtjust i min mat och mitt sätt att ordna hans te. Det spelar ingen roll. Jag tycker om att han tycker om det ändå. Något ska man ju vara bra på.

Efter att Andreas åkt vidare till Luleå har inte mycket hänt här. Jag har försökt anteckna lite detaljer till berättelsen och även skrivit litegrann, men jag funderar på att byta berättelse i någon dag för att lättare kunna skriva på den jag arbetar med nu senare. Om någon nu hängde med. Jag har märkt att jag krånglar till långa meningar lite nu och då.
Jag vet inte varför, eller inte helt och hållet kanske, men jag känner  mig extremt rastlös. Ingenting känns särskilt motiverande längre. Jag måste nog göra någonting, men vad? Handla julklappar ska jag nog göra i veckan, men får se om inte något annat intressant kommer hända. En fika är nog planerad åtminstone.

Det är i sådana här fall jag tänker att jag borde hitta ett jobb.

Till och från tror jag att jag håller på att bli tokig på min lägenhet. Jag har snart packat upp allt, men ändå ser det hemskt ut. Saker ligger överallt och det är helt enkelt smutsigt! Inte min smuts är det heller - utom vissa dammråttor. Dessutom hatar jag mina tapeter ju fler dagar som går. På ett estetiskt sätt är det mesta så himla fult här! Om jag får problem med skrivandet är jag rätt säker på att det är orsaken. På måndag ska jag definitivt träffa kvartersvärden, bestämma tapeter och se till att det blir gjort så snart som möjligt.
Dessutom är jag arg på mitt köksbord, frustrerad över vitrinskåpet och äcklad över de oputsade fönstren, fläkten och ja.. mycket mycket mer...

Veckan som är nu är dessutom responsvecka. Jag är glad över att kunna lägga min egen berättelse åt sidan i några dagar och fokusera på andras texter och även se vad de tycker om det jag skickat in. Än så länge har det gått bra. Jag har 1½ respons kvar att skriva och är förhoppningsvis klar imorgon eftermiddag. Det har alltså gått förvånansvärt snabbt, trots att jag gått och packat upp, städat och ägnat mig åt annat.

Allt ordnar sig förhoppningsvis. Just nu sitter jag här, med TVn på bakom mig, och det enda utom den eller dataskärmen är det bara min skrivbordslampa som ger ifrån sig ljus i det här rummet. Även det ska läggas upp på min lista: fixa så jag kan sätta upp en taklampa. Men å andra sidan sparar jag ju el.

Som en sista sak jag vill ta upp kan jag berätta att min lärare från konstvetenskapen dött. Det känns väldigt konstigt, och ledsamt såklart. Jag kan inte påstå att jag kände henne särskilt väl, eller direkt alls överhuvudtaget, men en lite speciell och annorlunda person har definitivt försvunnit.

Jag förstår det inte. Jag kan inte skriva! Hur jag än försöker så stirrar jag bara på de sista orden jag skrivit på berättelsen. Ibland raderar jag dem, skriver om dem, men det blir aldrig riktigt bra. Jag vet vad som ska hända, men ändå inte. I vilket fall känns berättelsen till och från som någon typ av Harlequinlitteratur, men utan all sex och i fantasytappning. Då vill jag mest gå vidare och göra någonting annat, skriva på något annat, göra något annat, men nej. Jag måste mer eller mindre fortsätta. För någon vecka sen återupptog jag skrivandet på en annan berättelse, men snart efter insåg jag att jag inte har någon riktig klar handling där och därför fick den vänta. Dessutom fick jag fler idéer till min nuvarande berättelse.

Det kanske är det jag borde göra. Byta för ett litet tag bara? Men nja. På söndag ska vi lämna in nästa del av texten för att få respons. Jag tror jag vet vilken del jag ska skicka, men jag kan ändå inte undgå känslan av att jag skrivit på tok för lite den här månaden! Visst, jag har flyttat och därmed haft en del att stå i, och jag har det egentligen fortfarande. Mitt hem är inte riktigt mitt hem än och kanske är det därför jag inte kan koncentrera mig? Det värsta är att det känns som att jag måste skriva minst en halv sida till innan jag får sova, och i den här takten lär det ta ett tag.

Förresten. Ni som undrar om titeln så är delen jag skriver på nu när huvudpersonen ska resa till sin syster, och för stunden ligger båten hon reser på vid sidan av staden Visingsbacke. Jag hoppas iaf att hon är framme snart.

Jaja, det blev inget uppdaterande igår, trots att det var planen. Jag var helt enkelt för trött för det. Nu ska jag försöka berätta lite för er läsare hur flyttandet gick.

Egentligen började flytten redan i söndags då ett släp hyrdes av finska föreningen (väldigt billigt = väldigt bra) och vi (hela familjen faktiskt) började ställa in saker i den. Jag lyckades få nyckeln tidigt dagen efter, men trots det blev inte allt klart, med urstädningen och allt, förrän kl 13. När jag "kommit hem" till den nya lägenheten blev det en snabb omstuvning av möblerna så jag hade dem ungefär så som jag ville ha en del av dem. Än så länge är köksbordet inte ihopskruvat och en bokhylla är inte heller tillfixad. Lite surt nog upptäckte vi att vitrinskåpet vickade en hel del, så pappa mer eller mindre förbjöd mig att ha saker i den innan det fixades till - och det är inte heller gjort än. Ska ringa han senare och fråga om han har lust att komma hit och hjälpa mig lite. Jag lär behöva få hjälp med köksbordet också skulle jag tro, bland annat för att jag inte hittar någon del till den. Jag är nog inte så bra på att bygga ihop saker ändå.

Men okej, för att försöka se bra och dåliga saker med den här lägenheten.
+ Mycket större än min gamla lägenhet - eller så känns det i alla fall.
- Litet kök som ser ut att kunna bli rätt trångt (köksbordet kommer stå i vardagsrummet).
+ Väldigt ljus.
- Lika fula tapeter som den är ljus.
+ Jag ska få nya tapeter i alla rum och målat i köket.
- Lägenheten lämnades rätt ofräsch och det finns mögel i frysen och i fläkten.
+ Smutset kommer åtgärdas - av någon annan! Dvs, jag slipper göra det.
- Jag måste ha mitt egna skrivbord. Det gamla tillhörde lägenheten och var väldigt stort och väldigt bra. Nu har jag ett vanligt. usch.
+ Ingen insyn, ett riktigt förråd och ja... I det stora hela är det en mycket bättre lägenhet.

Nu är det bara att se hur allt kommer gå. Jag har nästan helt bestämt mig för vilka tapeter jag ska ha och därför lär det snart vara ordnat att jag har en lägenhet som definitivt är min och passar mig. Det kommer bli så skönt att få ha allting fixat så att jag kan fokusera på annat.

Jag vet inte hur mycket en ny lägenhet gör, men just nu känns det som att den här flytten - på bara 500 meter - innebär lite av en nystart. Varför vet jag inte. Det kan i och för sig vara även för att jag bestämde mig för att klippa mig efter flytten, börja träna efter flytten (lååångt efter flytten blir det) och kanske lite andra saker som gör att saker känns lite nyare, lite roligare, lite bättre. Hur det går är en annan historia. För tillfället är jag allt för trött för att blogga mer, men jag kan nästan lova en fortsättning imorgon!

Den första snön har nu fallit över Umeå. Gräset och vägarna är vitpudrade och kylan känns som att den är här för att stanna. Minusgrader har det varit i flera dagar nu. I skrivandes stund är det -5 grader i Umeå centrum.

Flytten närmar sig med stormsteg. Imorgon ska jag/vi vara lömska och påbörja flytten med att ställa lite saker hemma hos mamma och de flesta möbler ska packas in i släpet så att jag lätt kan städa och lämna över nyckeln före 12 på måndag. Efter det har jag ett nytt hem - hela 500 meter bort från min nuvarande lägenhet. Det blir 500 meter närmare Maxi, men 500 meter längre ifrån stan. Jag är sällan inne i stan eller på Maxi, så jag vet inte hur påverkad jag kommer känna mig av just det. Å andra sidan, nu när det är vinter kommer det kännas skönt när jag väl behöver gå till Maxi (dvs om Konsum inte duger), men tvärtom när jag väl behöver gå in till stan. Turen till stan kommer ta (enkelväg) ca 50 minuter. Att gå alltså. Jag må vara en tokig norrlänning, men jag är en tokig norrlänning som inte cyklar på vintern, till skillnad från många av mina landsmän och landskvinnor... Och studenterna.

Eftersom det nu blivit vinter, om än för bara några dagar eller någon vecka, så känns det allt mer klart att träningen blir uppskjuten. Jag vill knappt gå ut längre! Att sedan gå till träningsstället lär ta närmare en halvtimma dessutom, och även om jag tekniskt sett kan ta mig tiden så har jag inte lusten att gå ute när det är kallt. Dessutom börjar jag bli fattig. Det börjar samlas rätt mycket damm i plånboken. Som tur är har jag fortfarande pengarna pappa gav mig så att jag ska kunna "unna mig" något. Vad som räknas till det varierar, men jag ska nog klippa mig.

Jag tror jag har packat nästan allt jag behöver packa nu, men jag slår vad med mig själv om att jag missat en hel del. Som att frosta ur frysen. När har folk tid att göra det när de ska flytta egentligen? Ska plocka ur skåpen på kryddor, tallrikar, mjöl osv osv, men det blir imorgon. Nu vet jag inte var jag ska ställa det, samt att jag har tänkt laga middag imorgon och att jag då behöver använda det. Hmm... Nej, jag förstår inte hur jag ska klara allt!

På tisdag hoppas jag att jag äntligen kan ta tag i mitt liv - en del åtminstone. Förhoppningsvis kan jag omkring då börja se till att blogga lite oftare, kanske varje dag som jag lyckades göra ett tag. Det återstår att se.

Nu ska jag snart spela lite Anno 1701, slappa och sedan återgå till packningen och städningen.