Dagen efter jag blivit vuxen på riktigt

Jag gratulerar mig själv nu till att ha blivit en gammal kärring, för nu är jag 25 år - halvvägs till 50.

Hela dagen igår var jag på min första arbetsdag och därmed reflekterade jag inte särskilt mycket över att jag faktiskt blivit ett helt år äldre. I mitt huvud är jag fortfarande bara 24. Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket över att jag är 25. Nog för att det i mitt huvud säger att nu är jag verkligt, verkligt vuxen, det är dags att skaffa familj och ordna med allt som visar på att man är vuxen på riktigt. Men... vad har jag då? Jo, jag har ett vikariat som sträcker sig till slutet av nästa sommar och får här bra betalt, jag är sambo sedan ett litet tag och vi bor tillsammans i en bostadsrätt. Vi har planerat att skaffa barn även om det inte kommer hända på minst två år, vi kommer inte köpa en större lägenhet inom snart - men vi tittar på större lägenheter ibland (okej, det är det mest jag som gör).

När en kompis fyllde 25 hade hon lite panik eftersom att "allt man gör när man fyllt 25 är seriöst, innan behöver man inte ta det på allvar". Lite har jag hållit med, men å andra sidan gör jag inte så mycket oseriösa saker längre. Jag dricker inte särskilt mycket (senaste festen smakade jag bara lite av Joakims öl), jobbar, går på parfika osv. När det hände vet jag inte, men jag blev nog vuxen innan min 25-årsdag.

Så jag tror att jag är beviset för att man blir inte vuxen bara för att man fyllt en viss siffra.


Dagen före...

Nu håller jag på med slutspurten av mina studier. Praktiken är klar, förteckningarna är klara och nu återstår bara att skriva klart mitt PM (nästan där) och opponera. Pressen börjar ligga på högt nu eftersom att jag redan imorgon börjar jobba och veckan efter det, när jag är ledig, har den tidigarenämnda opponeringen. Pust och flås. Det måste gå!

Imorgon är min första arbetsdag och även min födelsedag! Jag har inte direkt tänkt fira det mer än att jag, Joakim och troligtvis hans mamma äter middag ute och jag får lite paket. Det räcker. Med tanke på att jag börjat jobba tror jag inte ens att jag orkar med födelsedagsfika med några kompisar, och en födelsedagsfest med alkohol inblandad orkar jag inte med alls.

Det för mig till en annan tanke. Igår var jag, Joakim och ett par vänner ute på landet på grillfest. Bara en person blev verkligt full medan majoriteten blev lite smålulliga. Jag kan stolt säga att jag drack bara tre till fyra små klunkar whiskey. Ibland undrar jag om detta drickande är så typiskt svenskt att de flesta gör det och blir ganska fulla oavsett ålder. På vägen hem fick jag det bekräftat. Vid busshållplatsen träffade vi på fyra väldigt fulla personer som var över sextio år och, jag blev lite förvånad, men det finns ett fyllebeteende som aldrig verkar försvinna. En sak man gör är att skråla sin, för kvällen, favoritlåt men, det jag faktiskt trodde att man skulle växa ifrån, är att man lägger en hand på en kompis axel och säger "Du, jag ska berätta en sak för dig". Det var roligt.

Dagens händelse: Jag vet inte hur det blir än, men jag tror vi ska fira mig lite hos Joakims mamma idag!
Dagens roliga: Tja, något i stil med ovannämnda. Klockan är tidigt så jag törs inte säga mer.
Dagens tråkiga: Jäkla PM. Med lite tur är den klar snart.
Dagens dryck: Mitt älskade Kashmirte eller det goda chokladkaffet.
Dagens bok: Jag har ganska just läst klart En studie i rött av Arthur Conan Doyle. Den var riktigt bra och klart över förväntan. Än så länge har jag inte bestämt mig för nästa bok men det lutar mot The queens sorrow av Suzannah Dunn.

Nu får det räcka för idag!

Jag har fått jobb!

Ja, så är det. Jag har fått jobb! Om ca två veckor påbörjar jag inskolningen och har sedan en fast tjänst i ca ett år med en mycket bra lön!


Hurra hurra hurra!!!

Nästan färdig? Bara nästan...

Nu börjar jag vara sådär gräsligt uttråkad igen. Det är måndag och jag är tillbaka på min praktikplats efter en tre dagar lång ledighet och känner mig omotiverad till allt. Tanken är att jag ska skriva en arkivförteckning och visst, det är inte helt tråkigt men jag har ändå ingen lust att göra det. Särskilt inte när jag inte vet om jag gör rätt eller inte. Om inte får jag skylla på andra förteckningar jag tittat på.

Kvar av mitt examensarbete annars är att redigera en annan arkivförteckning, lägga in materialet i en databas och skriva ett PM. PM:et är värst. Där vet jag absolut inte vad jag ska skriva och det gör att jag absolut inte alls vill göra det. Men det måste göras för annars får jag inte ut min examen.

Fördelen med att vara nästan klar är att arbetsdagarna blir otroligt korta. I torsdags var jag hemma runt kl 13 och idag ser jag ut att kunna ha samma tur. Vad är det för värt att sitta kvar till 14.30 för att invänta min handledare när jag kan prata med honom imorgon istället? Dessutom kan jag inte göra mycket annat än att arbeta med mitt PM, och varför inte göra det hemma istället?

På tal om annat. Jag har just läst ut Arvet efter Anne Boleyn av Philippa Gregory. Nog för att jag blivit en Gregory-fantast men hennes böcker är riktigt bra! Jag gillar hennes sätt att skriva och använda sina berättande karaktärer. Som tur är har jag ytterliggare två romaner av henne liggande hemma.
Nästa bok jag påbörjan är En studie i rött av Arthur Conan Doyle. Än så länge har jag bara läst ca 10 sidor i min första Sherlock Holmesroman, men det ser lovande ut.

Nu gott folk är det dags för mig att leta mig hemåt.