En Katts Dagbok

Morgonen började bra. Luften var lite kylig, kanske var det 10 grader ute och sådär härligt höstig. Det tycker jag om. Dagen har även lovat fint väder. Solen sken på morgonen och efter att det har varit mörka moln över huset tror jag snart att den kommer fram igen. Då blir det varmt, fortfarande sommarvarmt. Men snart är det som hösten ska vara. Nu väntar jag på att få gå hem. Mindre än tre timmar kvar. Det känns skönt.

Igår pysslade jag ihop ett nytt halsband, i förrgår blev det ett örhänge. Idag blir det nog inget smycke, men kanske på söndag. Jag har nämligen hittat inspiration! Idag ska jag skriva en stund, för jag är själv hemma i en timma. Sedan ska vi handla, när jag slutat vara själv och slutat skriva. Jag vill inte riktigt, men det behövs. Just nu skulle jag hellre gå till Ica och handla bara lite, och ta promenaden till Willys imorgon. Men det vill inte Joakim. Ica är onda, tycker han. Om ondska är detsamma som höga priser och sura kassörskor så är Ica superonda. Men det är nära och det är skönt. Men dyrt som sagt.

Jag borde arbeta nu, åtminstone lite, litegrann. Eller så kan jag skriva en stund. Det går också bra.

The Rossetti letter är nu färdigläst och jag kan konstatera att den andra halvan av boken var bättre än den första, men inte mycket. Rekommenderar jag den? Nja. Den är inte fantastisk, så vill man ha något att slöläsa funkar den men tyvärr inte så mycket mer.

En ny bok är påbörjad och redan halvt genomläst. Den som stått på tur är The square root of murder av Ada Madison. När jag hittade den på The English bookshop var den klassad som en mysdeckare, och det tycker jag passar någorlunda. Dock har det inte hänt allt för mycket - mordet har begåtts och huvudpersonen, en matteprofessor och lärare på ett college i USA utreder det hela vid sidan av polisen. Men mycket har inte hänt som sagt. Tyvärr innehåller även den här boken lite för många delar som jag inte förstår varför de finns med. Språket är inte heller det bästa - igen lite för pratigt, ungefär som när en vän ska berätta något och får in lite sidospår. Sådant känns helt okej i ett samtal men att läsa det är inte allt för roligt. Sluta läsa boken har jag inte tänkt göra, för den är kort och ganska lätt och såklart vill jag veta vem mördaren är. Och något måste hända snart tycker jag.

Mitt eget skrivande är lite stillastående. På text 1 sitter jag igen med att arbeta igenom kapiteldetaljer och till det skulle jag vilja titta på den översiktliga handlingen som jag skrivit på datorn. Att göra det glömmer jag såklart, så särskilt långt kommer jag inte.
Text 2 håller på att få en grov översikt men den påminner för mycket om Stolthet och fördom/Bridget Jones dagbok för att jag ska vara helt nöjd.

Och annars?
Mitt vikariat är snart slut och ännu finns det inga planer för hur saker blir efteråt. Några sovmorgnar, promenader och skrivande är inplanerat men inte mer. Och ett besök hos arbetsförmedlingen ska såklart bli av. För stunden ser jag det hela som en extra lång semester, för något blir det nog till slut.