Herr Darcys döttrar
Bloggen har återigen lämnats öde för en längre tid pga sjukdom, fullt upp på jobbet och planerande inför julen. Julklappshandlandet är nästan klart och till julbordet hos några vänner ska nu bara sill inköpas. Även på jobbet börjar allt lugna ner sig - färre brev kommer in och allt som ska vara färdigt för årsskiftet börjar närma sig sitt slut.
Men det är inte det jag tänkt skriva om idag. För några dagar sedan läste jag färdigt Elizabeth Astons Mr Darcy's daughters, en roman som ska vara en fortsättning på Jane Austens Stolthet och fördom.
Boken handlar om Elizabeths och Darcys fem döttrar och deras vistelse hos släktingar i London medan föräldrarna är utomlands. I likhet med Stolthet och fördom handlar boken i stora drag om att döttrarna ska hitta män blandat med lite skandaler och förvillningar. Till en början är Mr Darcy's daughters en mysig roman och jag kände mig lite glad att ta del av en version om hur det gick sedan. Tvillingarna Belle och Georgina liknar mostern Lydia, nu fru Pollexfen sedan Wickham dött, huvudpersonen Camilla har stora drag av Elizabeth medan den äldsta dottern Letitia och den yngsta, Alathea inte liknar någon från Stolthet och fördom. Letitia är lika tråkig som Mary Bennet men orolig och nojig för allt och försöker kontrollera sina systrar, vilket totalt misslyckas. Alathea däremot är äventyrlig och ägnar nästan all tid åt musik.
Den första stora händelsen i boken är när tvillingarna meddelar Letitia att hennes fästman som dött i Waterloo faktiskt lever i Belgien och är gift. Detta orsakar mycket skvaller i London och för att undvika skandal får Letitia inte visa hur ledsen hon är över beskedet. Flera liknande saker händer för de andra döttrarna - en förlovning som bryts då det kommer fram att mannen är sodomist, en rymning a'la Lydia Bennet och en oväntad förälskelse liknande Elizabeth och Darcys. Allt detta skvallras det om i London och alla tycks vänta sig en skandal.
Just detta, att allt kan bli en skandal, tar ner bokens handling, men det är inte det enda. Författarens har inget bra språk, sarkasmen hos Austen är icke-existerande eller så förstår man den inte (huruvida detta är viktigt får man avgöra själv, men jag saknade den) och det är för mycket glitter och glamor för att det ska kännas trovärdigt. Darcydöttrarna har mycket pengar så den problematiken som systrarna Bennet hade finns inte och den är inte heller ersatt med någonting samtidigt som handlingen är flyttad från en liten lantort till London. Berättelsen känns mer som en chic-lit snarare än en fortsättning av Stolthet och fördom. Kort och gott är det för mycket som fattas och för mycket som blir överdrivet. Det är ingen bok jag rekommenderar för inbitna Jane Austen-beundrare.
Men nu har jag gått vidare. Ännu har jag inte kunnat släppa empirtiden eller Jane Austen så den bok jag nu påbörjat är The heir to Longbourn av Laurence Fleming. Med lite tur kan jag lämna en kort sammanfattning av den vid veckans slut.