Självbo
Nu har jag börjat jobba. Eller egentligen var det i lördags jag började, men jag har i alla fall börjat. I fem timmar stod jag på Strömpilen (ett köpcentrum för er som inte vet det) i lördags och lika länge i söndags. Igår behövde jag bara stå i fyra timmar. Det var skönt.
Man känner sig ganska påfrestande när man står där och stör människor i deras shoppingrunda. Men för det mesta var det ganska lite folk, så en del reflektioner hann jag göra.
Det är inte särskilt lätt att få personer att delta i undersökningen eftersom ungefär en av tio personer väljer att svara. Av dessa få är det ungefär en av tjugo som är män. Å andra sidan, män går inte ofta till Strömpilen och gör de det har de oftast sin flickvän med sig. Då verkar de ännu mer obenägna att svara. De flesta som svarat tror jag är kvinnor som är mellan fyrtio och sextio år.
De flesta man frågar har inte tid, för de har väldigt bråttom. Men lite roligt är det när de svarar "Kanske senare" eller "Inte idag." Man kanske skulle börja ropa "Då räknar jag med att ni kommer hit imorgon" eller så.
Så skulle man kanske kunna manipulera personerna lite, eller tvinga dem till att svara. När en kille sprang förbi tänkte jag att: tänk om man skulle lägga krokben på honom, då när han ligger på marken kan man säga "Nu när du ändå ligger här, vill du svara på några frågor?"
Det tror jag inte jag ska göra, men jag fnissade lite av tanken.
En annan idé jag fick var att när en man sagt nej till en intervju kan man börja låtsas gråta för att "ingen vill ju svara!!" eller något sådant. Får de dåligt samvete kanske de ställer upp ändå.
En kvinna jag intervjuade var väldigt intressant. När jag kom till frågan "Hur många personer ingår det i ditt hushåll?" svarade hon att hon var självbo. Ensamstående var för negativt och singel för uttjatat. Hon kanske ville bo själv, då är det ju inte synd om henne. Och det stämmer faktiskt. Säger någon att de är ensamstående så är det genast lite synd om en, men som självbo står man på egna ben, gör sina egna val och har all positiv frihet som man kan ha när man inte bor med någon. Så jag ska börja titulera mig själv med det när någon frågar hur många jag bor med. Annars kan jag alltid säga att vi är tre stycken i hushållet, för Fläckis och Pilvi tar åtminstone nästan lika mycket plats som jag gör. Och de är trots allt väldigt bra sällskap.
Nu börjar det dock bli dags för mig att packa ihop och fara in till stan. Möte på arbetsförmedlingen klockan nio, hurra!
Camilla, tjugotre år och självbo.
Man känner sig ganska påfrestande när man står där och stör människor i deras shoppingrunda. Men för det mesta var det ganska lite folk, så en del reflektioner hann jag göra.
Det är inte särskilt lätt att få personer att delta i undersökningen eftersom ungefär en av tio personer väljer att svara. Av dessa få är det ungefär en av tjugo som är män. Å andra sidan, män går inte ofta till Strömpilen och gör de det har de oftast sin flickvän med sig. Då verkar de ännu mer obenägna att svara. De flesta som svarat tror jag är kvinnor som är mellan fyrtio och sextio år.
De flesta man frågar har inte tid, för de har väldigt bråttom. Men lite roligt är det när de svarar "Kanske senare" eller "Inte idag." Man kanske skulle börja ropa "Då räknar jag med att ni kommer hit imorgon" eller så.
Så skulle man kanske kunna manipulera personerna lite, eller tvinga dem till att svara. När en kille sprang förbi tänkte jag att: tänk om man skulle lägga krokben på honom, då när han ligger på marken kan man säga "Nu när du ändå ligger här, vill du svara på några frågor?"
Det tror jag inte jag ska göra, men jag fnissade lite av tanken.
En annan idé jag fick var att när en man sagt nej till en intervju kan man börja låtsas gråta för att "ingen vill ju svara!!" eller något sådant. Får de dåligt samvete kanske de ställer upp ändå.
En kvinna jag intervjuade var väldigt intressant. När jag kom till frågan "Hur många personer ingår det i ditt hushåll?" svarade hon att hon var självbo. Ensamstående var för negativt och singel för uttjatat. Hon kanske ville bo själv, då är det ju inte synd om henne. Och det stämmer faktiskt. Säger någon att de är ensamstående så är det genast lite synd om en, men som självbo står man på egna ben, gör sina egna val och har all positiv frihet som man kan ha när man inte bor med någon. Så jag ska börja titulera mig själv med det när någon frågar hur många jag bor med. Annars kan jag alltid säga att vi är tre stycken i hushållet, för Fläckis och Pilvi tar åtminstone nästan lika mycket plats som jag gör. Och de är trots allt väldigt bra sällskap.
Nu börjar det dock bli dags för mig att packa ihop och fara in till stan. Möte på arbetsförmedlingen klockan nio, hurra!
Camilla, tjugotre år och självbo.
En stor sten i ett mycket litet glashus
Självmotsägelser kan vara mycket komiska ibland, men väldigt vanliga. Alla har många gånger gjort någonting de sagt åt någon annan att de inte borde göra, eller tvärtom. Är man väl medveten om att man egentligen går emot sina egna principer så är det okej, till viss del. Man ska åtminstone veta varför man gör det man gör.
Men ibland blir det ganska löjligt.
För någon dag sedan när jag var hos mamma visade hon mig en artiken i DN som handlade om fildelning. När man laddat ner en film och vill ha undertexter till den finns det några websidor som gör sådana. Dessa kan laddas ner gratis, såklart. Nu har det däremot kommit klagomål från några stackars undertextförfattare som tycker det är så hemskt att deras verk ska piratkopieras! Så snart en undertext dykt upp på en hemsida ligger den snart uppe på andra sidor, och det kan ju inte vara annat än bara fel. Eller?
Jag har lite svårt att förstå hur en person, som skapar en nerladdningsbar fil för att användas till en piratkopierad vara, kan klaga när denne själv blir utsatt för fenomenet.
Men ibland blir det ganska löjligt.
För någon dag sedan när jag var hos mamma visade hon mig en artiken i DN som handlade om fildelning. När man laddat ner en film och vill ha undertexter till den finns det några websidor som gör sådana. Dessa kan laddas ner gratis, såklart. Nu har det däremot kommit klagomål från några stackars undertextförfattare som tycker det är så hemskt att deras verk ska piratkopieras! Så snart en undertext dykt upp på en hemsida ligger den snart uppe på andra sidor, och det kan ju inte vara annat än bara fel. Eller?
Jag har lite svårt att förstå hur en person, som skapar en nerladdningsbar fil för att användas till en piratkopierad vara, kan klaga när denne själv blir utsatt för fenomenet.
Jobb!
Äntligen har jag fått jobb!
Eller... Det är bara extra i några dagar, men det är åtminstone någonting. Jag ska stå med en handdator och försöka få folk att vilja svara på en enkät. Superroligt är det inte, men det är extra pengar.
Hur det än är ser jag fram emot det - men jag ser ännu mer fram emot pengarna såklart ;)
Eller... Det är bara extra i några dagar, men det är åtminstone någonting. Jag ska stå med en handdator och försöka få folk att vilja svara på en enkät. Superroligt är det inte, men det är extra pengar.
Hur det än är ser jag fram emot det - men jag ser ännu mer fram emot pengarna såklart ;)