orginalitet
här om dan var jag och andreas en sväng på stan. medan vi satt och åt kom vi in på hur "resturangen" var inredd - helt klart i ikea-stil. väggarna såg rätt bra ut, men jag konstaterade att de oranga plaststolarna inte var någon hit. andreas var då vänlig och konstaterade att jag faktiskt inte gillade något modernt och att jag faktiskt föredrar antika saker, eller saker med historiska drag.
hela den saken är faktiskt sann - till viss del åtminstone. hur jag fungerar när det gäller modernitet vs annat är lite udda, men ändå inte särskilt konstig (motsägande ja, men fortsätt läs så kanske du förstår). poängen är den att mycket "modernt" kan vara fint till en början, även om de senaste tygkollektionerna eller vad man nu ska säga med hur folk tycker att man ska vara lite wild and crazy *uttalat på bred stockholmsk svengelska* faktiskt bara ser förjävlig ut.
det jag gillar när det gäller inredning, kläder, musik och ja.. allt som kan kopplas till stil, identitet och liknande är lite lätt avvikande. inredningsmässigt har jag länge föredragit saker med äldre drag, gärna i mörkare färger (mina svarta bokhyllor och mitt vardagsrumsbord som ser ut som att nån blivit avrättad på är några bra exempel). samma sak gäller med mitt konstintresse. bortsett från fantasykonst och liknande så hatar jag modern konst - främst för att jag mest ser det som kladd även om det i regel har ett djupare syfte. mina konstlärares ord ekar när de ska beskriva modernismen: "vad är konst? vem bestämmer vad konst är?" osv. allt och ingen säger jag, men jag vill inte ha en skulptur föreställande ett huvud med en kuk på kinden hemma ändå.
jag kan gå vidare till mina kläder. de är i regel svarta, normala men ändå alternativa. jag köper inte direkt färdigdesignade alternativkläder som faktiskt oftast känns lite trashy. detta är lite roligt - jag blir såklart nämligen alltid istoppad facket "alternativ", även om vissa kallar mig för olika typer av alternativ - när jag lyssnar på den musik jag gör. sista ämnet, alltså musik, så lyssnar jag just nu till störst del på japansk musik i olika kategorier, både tokglad pop och mer skrikig musik som ligger mer åt metalhållet. en gammal klasskompis fick nyligen höra den tokglada musiken jag gillade och frågade förbryllat: "men varför klär du dig sådär då?!" "för att det är snyggt" blev mitt svar.
själva poängen jag vill göra är alltså att jag drar mig helt klart bort från det moderna och det "normala" när det kommer till det mesta, men av vilken anledning? självklart för att jag tycker det ser bra ut eller låter bra, men troligtvis även för att det känns unikt. hur alternativ jag än är så är det sällan någon som använder en liknande klädeskombination som mig, och musiken.. ja.. jag kan ju iaf säga att de låtar som just nu är inlagda på min mp3 inte är någon av de som nu eller förr spelats konstant på rix.
det är inget fel med att gilla moderna saker. man kan göra sin egen grej av det, men det känns bara så tråkigt att köpa ett klädesplagg, inreda sitt hem eller lyssna på den musik som man kan se eller höra överallt. moderna saker blir så fort uttjatade att jag bara står ut med det ett litet tag. dessutom, ska man inreda sitt hem i modern stil så blir man ju kräkless på det jättefort. jag menar, hur många som var unga på -70talet vill ha sitt hem inredd i den stil som var modern då?
det här är för övrigt vad jag kallar I-landsproblem och säkert något som är typiskt svenskt. det är nu dags för mig att börja titta snett på de som går klädda som alla andra när det är de som tittar snett på mig. jag försöker åtminstone vara mig själv och inte alltid härma den senaste klädeskombinationen som paris hilton har.
hela den saken är faktiskt sann - till viss del åtminstone. hur jag fungerar när det gäller modernitet vs annat är lite udda, men ändå inte särskilt konstig (motsägande ja, men fortsätt läs så kanske du förstår). poängen är den att mycket "modernt" kan vara fint till en början, även om de senaste tygkollektionerna eller vad man nu ska säga med hur folk tycker att man ska vara lite wild and crazy *uttalat på bred stockholmsk svengelska* faktiskt bara ser förjävlig ut.
det jag gillar när det gäller inredning, kläder, musik och ja.. allt som kan kopplas till stil, identitet och liknande är lite lätt avvikande. inredningsmässigt har jag länge föredragit saker med äldre drag, gärna i mörkare färger (mina svarta bokhyllor och mitt vardagsrumsbord som ser ut som att nån blivit avrättad på är några bra exempel). samma sak gäller med mitt konstintresse. bortsett från fantasykonst och liknande så hatar jag modern konst - främst för att jag mest ser det som kladd även om det i regel har ett djupare syfte. mina konstlärares ord ekar när de ska beskriva modernismen: "vad är konst? vem bestämmer vad konst är?" osv. allt och ingen säger jag, men jag vill inte ha en skulptur föreställande ett huvud med en kuk på kinden hemma ändå.
jag kan gå vidare till mina kläder. de är i regel svarta, normala men ändå alternativa. jag köper inte direkt färdigdesignade alternativkläder som faktiskt oftast känns lite trashy. detta är lite roligt - jag blir såklart nämligen alltid istoppad facket "alternativ", även om vissa kallar mig för olika typer av alternativ - när jag lyssnar på den musik jag gör. sista ämnet, alltså musik, så lyssnar jag just nu till störst del på japansk musik i olika kategorier, både tokglad pop och mer skrikig musik som ligger mer åt metalhållet. en gammal klasskompis fick nyligen höra den tokglada musiken jag gillade och frågade förbryllat: "men varför klär du dig sådär då?!" "för att det är snyggt" blev mitt svar.
själva poängen jag vill göra är alltså att jag drar mig helt klart bort från det moderna och det "normala" när det kommer till det mesta, men av vilken anledning? självklart för att jag tycker det ser bra ut eller låter bra, men troligtvis även för att det känns unikt. hur alternativ jag än är så är det sällan någon som använder en liknande klädeskombination som mig, och musiken.. ja.. jag kan ju iaf säga att de låtar som just nu är inlagda på min mp3 inte är någon av de som nu eller förr spelats konstant på rix.
det är inget fel med att gilla moderna saker. man kan göra sin egen grej av det, men det känns bara så tråkigt att köpa ett klädesplagg, inreda sitt hem eller lyssna på den musik som man kan se eller höra överallt. moderna saker blir så fort uttjatade att jag bara står ut med det ett litet tag. dessutom, ska man inreda sitt hem i modern stil så blir man ju kräkless på det jättefort. jag menar, hur många som var unga på -70talet vill ha sitt hem inredd i den stil som var modern då?
det här är för övrigt vad jag kallar I-landsproblem och säkert något som är typiskt svenskt. det är nu dags för mig att börja titta snett på de som går klädda som alla andra när det är de som tittar snett på mig. jag försöker åtminstone vara mig själv och inte alltid härma den senaste klädeskombinationen som paris hilton har.
flytten i korthet?
okej, nu skriver jag här till sist för att lite snabbt uppdatera folket om vad som hänt sedan jag flyttade söderut.
alltså, jag flyttade 3 augusti till nynäshamn, sov hos andreas första natten (hade ingen säng i lägenheten). därefter kom mamma och pappa ner - chrille for ner med mig och han sov oxå hos andreas såklart. efter att ha packat in allt i lägenheten var det så sent och alla så trötta att vi la oss och sov nästan direkt. kul, men även mindre kul, var att jag, mamma och chrille (andreas kom senare) redan dagen efter for till ikea för att inhandla en soffa. som tur är betalade andreas hälften och ska betala den andra hälften senare när han tar tillbaka sin lägenhet och då även tar över soffan. bra deal eller hur? ^^ tyvärr gjorde det att jag blev lite extra fattig, men jag lever än.
dagarna som följde hände lite av varje. höjdpunkten första veckan var att jag, chrille och andreas var och såg på Dir en grey - ett japansk band jag lyssnat på i några år nu. de var så jäkla bra!
dessvärre förstörde publiken lite av upplevelsen när de puttades och ja.. var allmänt odrägliga. det värsta med det var att jag flera gånger tänkte "jag börjar bli för gammal för sånt här". ännu ett steg värre är att det innebär att jag sett på dödligt vapen lite för många gånger.
dagen efter konserten - 8 augusti - for familjen hem och lämnade mig själv i lilla nynäshamn. lever gör jag än iaf, men inte mycket har hänt, så det är nog därför. däremot hade jag 1½ dag av total skräck. världens största spindel bestämde sig för att ramla ner i diskhon i mitt kök!! eftersom jag hade svårt att blöta ner den så att den drunknade bestämde jag mig för att lämna den där den var och därmed även hålla mig borta från köket tills den svultigt ihjäl. ni kan då förstå min skräck när jag morgonen efter tittar ner i diskhon och ser att den inte är där! det var här jag började bli rädd på riktigt. det här var inget jag ville ha krypandes runt i lägenheten! som tur var(?) satt den på kaklet bakom diskstället. efter över en halvtimma av ren panik för hur jag skulle döda monstret - katterna ville inte ta den - lyckades jag kasta så pass mycket vatten på den att den drunknade.
vanligt folk skulle ha tagit en tidning och slagit ihjäl den, sedan tagit lite toapapper och tagit upp den och slängt den i toan. jag dränkte den, lyckades peta upp den på en stekspade och kastade ut den på andra sidan staketet till uteplatsen. jag tog en bild på odjuret så alla ska få se hur äckligt stor den var. jag kommer att lägga upp den på min bilddagbok så fort jag fått tag på en kamerasladd.
skräcken återupprepades ikväll när jag såg att ytterliggare en spindel tagit sig in, men nu var den på golvet. den här gången hade jag däremot mera tur. fläckis lekte lite med den tills den dog, lekte lite till och åt sedan upp den.
det är i sånna här tillfällen jag är glad att jag har katt.
något annat spännande?
tja.. jag lyckades hitta gåvägen till ica. det tog ca 40 minuter - dubbelt så lång tid än vad det ska göra att gå dit, men jag klarade det själv iaf. gick en helt annan väg första halvan än jag gjorde med andreas förra året. nästa gång ska jag ta bussen till ica och sedan gå därifrån och hem.. om jag inte handlar en 10-kilos påse med kattsand igen såklart.
alltså, jag flyttade 3 augusti till nynäshamn, sov hos andreas första natten (hade ingen säng i lägenheten). därefter kom mamma och pappa ner - chrille for ner med mig och han sov oxå hos andreas såklart. efter att ha packat in allt i lägenheten var det så sent och alla så trötta att vi la oss och sov nästan direkt. kul, men även mindre kul, var att jag, mamma och chrille (andreas kom senare) redan dagen efter for till ikea för att inhandla en soffa. som tur är betalade andreas hälften och ska betala den andra hälften senare när han tar tillbaka sin lägenhet och då även tar över soffan. bra deal eller hur? ^^ tyvärr gjorde det att jag blev lite extra fattig, men jag lever än.
dagarna som följde hände lite av varje. höjdpunkten första veckan var att jag, chrille och andreas var och såg på Dir en grey - ett japansk band jag lyssnat på i några år nu. de var så jäkla bra!
dessvärre förstörde publiken lite av upplevelsen när de puttades och ja.. var allmänt odrägliga. det värsta med det var att jag flera gånger tänkte "jag börjar bli för gammal för sånt här". ännu ett steg värre är att det innebär att jag sett på dödligt vapen lite för många gånger.dagen efter konserten - 8 augusti - for familjen hem och lämnade mig själv i lilla nynäshamn. lever gör jag än iaf, men inte mycket har hänt, så det är nog därför. däremot hade jag 1½ dag av total skräck. världens största spindel bestämde sig för att ramla ner i diskhon i mitt kök!! eftersom jag hade svårt att blöta ner den så att den drunknade bestämde jag mig för att lämna den där den var och därmed även hålla mig borta från köket tills den svultigt ihjäl. ni kan då förstå min skräck när jag morgonen efter tittar ner i diskhon och ser att den inte är där! det var här jag började bli rädd på riktigt. det här var inget jag ville ha krypandes runt i lägenheten! som tur var(?) satt den på kaklet bakom diskstället. efter över en halvtimma av ren panik för hur jag skulle döda monstret - katterna ville inte ta den - lyckades jag kasta så pass mycket vatten på den att den drunknade.
vanligt folk skulle ha tagit en tidning och slagit ihjäl den, sedan tagit lite toapapper och tagit upp den och slängt den i toan. jag dränkte den, lyckades peta upp den på en stekspade och kastade ut den på andra sidan staketet till uteplatsen. jag tog en bild på odjuret så alla ska få se hur äckligt stor den var. jag kommer att lägga upp den på min bilddagbok så fort jag fått tag på en kamerasladd.
skräcken återupprepades ikväll när jag såg att ytterliggare en spindel tagit sig in, men nu var den på golvet. den här gången hade jag däremot mera tur. fläckis lekte lite med den tills den dog, lekte lite till och åt sedan upp den.
det är i sånna här tillfällen jag är glad att jag har katt.
något annat spännande?
tja.. jag lyckades hitta gåvägen till ica. det tog ca 40 minuter - dubbelt så lång tid än vad det ska göra att gå dit, men jag klarade det själv iaf. gick en helt annan väg första halvan än jag gjorde med andreas förra året. nästa gång ska jag ta bussen till ica och sedan gå därifrån och hem.. om jag inte handlar en 10-kilos påse med kattsand igen såklart.