Sällskap
Jag har skaffat mig en vana för att se till att jag läser och skriver så mycket som möjligt. Varje morgon på tåget till jobbet läser jag, och det gör jag i regel lite över 30 minuter (man väntar ju på perrongen också), och på eftermiddagen när jag ska hem ägnar jag tågresan åt att skriva. Ibland kommer man långt, ibland händer ingenting, men man ägnar det tid åtminstone.
För några månader sedan lärde jag känna en tjej på ett annat kontor som åker samma tåg som mig, ibland bara en av vägarna, ibland båda. Det är trevligt. Nackdelen är såklart att jag läser och skriver mindre och i perioder av aktivt sällskap varken läser eller skriver jag mycket. Det är synd att detta, mina absolut största favoritsysslor, kräver ensamhet eller åtminstone tystnad och lugn och ro. Med en pratkvarn hemma brukar tågresor på egen hand vara utmärkta för att ägna sig åt detta. Typiskt. Jag måste hitta fler bra tillfällen till att läsa och skriva alltså.